Europeiska kommissionen förklarar socialt utanförskap på följande sätt:
”Socialt utanförskap är följden av en rad problem som drabbar en individ eller grupp som arbetslöshet, diskriminering, dålig kompetens, låg inkomst, dåliga bostäder, hög kriminalitet, ohälsa och splittring av familjer. När sådana problem kombineras kan de skapa en ond cirkel. Social utslagning har komplexa och mångdimensionella orsaker och konsekvenser, vilket skapar djupa och långvariga problem för enskilda familjer, för ekonomin och för samhället som helhet.”
Socialt utanförskap beskriver en situation där inte alla har lika tillgång till de möjligheter och tjänster som gör att de kan leva ett anständigt och lyckligt liv. Detta inkluderar att inte kunna ge synpunkter och få sin röst hörd om reglerna i det samhälle de lever i. De möjligheter och tjänster som är otillgängliga är saker som infrastruktur – till och med grundläggande saker som el och rinnande vatten – och tjänster som offentlig utbildning, hälso- och sjukvård eller det sociala välfärdssystemet.
Vilka typer av socialt utanförskap finns?
Socialt utanförskap kan ske på många sätt och på olika nivåer. Ofta finns det dock en koppling som kopplar samman att vara socialt utanför på ett område i livet till att vara utestängd inom ett annat. Till exempel finns socialt utanförskap när vissa grupper nekas samma tillgång till utbildning som resten av samhället.
Tänk på romer i många länder. Deras oförmåga att få tillgång till utbildning hindrar dem i sin tur från att få de nödvändiga kvalifikationerna för ett bra jobb. Och det stannar inte där – de kan alltså inte hitta ett bra hem eller ens ha råd att bilda familj. Så deras utanförskap från utbildningssystemet har en avsmittande effekt som exkluderar dem från andra viktiga delar av samhället.
Konsekvenseffekten och oförmågan att övervinna den gör också att socialt utanförskap ofta sprids från generation till generation.
Människor kan hamna utanför samhället av flera skäl. Ofta beror det på att de tillhör en viss etnisk eller minoritetsgrupp som utsätts för diskriminering i sitt samhälle. Men det kan också hända på grund av hur någon identifierar sig. Medlemmar av HBTQI-gemenskapen har länge mötts av diskriminering som har påverkat deras förmåga att få jobb eller till och med komma åt vissa platser, som barer och restauranger, som är tillgängliga för andra. Dessa fall av social uteslutning är oftast en följd av direkt diskriminering.
Men indirekt diskriminering orsakar också socialt utanförskap. Människor med funktionshinder är ofta utestängda från samhället på grund av grundläggande infrastrukturfel som byggnader utan hissar eller ramper. Detta kan tyckas vara en liten sak för vissa, men det kan påverka personer med funktionsnedsättning från att delta i det offentliga livet, dela sina åsikter i viktiga frågor eller till och med rösta och ha något att säga till om i framtiden för deras samhälle.
Och regler som kan verka rättvisa kan också indirekt orsaka diskriminering. Deltidsarbetande får mindre betalt än heltidsarbetande och får ofta färre förmåner, som hälsa och välfärd, från sina jobb. Även om detta kan verka rättvist, tänk på att kvinnor är mycket mer benägna än män att ha deltidsjobb. Eller att arbetare i gigekonomi till övervägande del är etniska minoriteter. Så arbetslagar som inte direkt diskriminerar vissa grupper orsakar eller förvärrar ändå diskriminering och social utestängning.
Fattigdom och social utslagning: går de hand i hand?
Det är ofta så att människor som är i socialt utanförskap också lever i fattigdom. Om du inte har råd med grundläggande saker som mat, kläder eller ett ställe att bo, eller kan röra dig med kollektivtrafiken när du behöver eller få tillgång till sjukvård när du är sjuk eller skadad, så är du förmodligen utanför från att ta del i många saker i samhället.
Och det är sant att etniska minoriteter i genomsnitt befinner sig i en sämre ekonomisk situation än majoriteten. Etniska minoriteter har svårare att få tillgång till förvärvsarbete, bra skolor, en bra standard på bostäder eller sjukvårdsinrättningar som är väl försörjda och bemannade. Så diskriminering, både direkt och indirekt, orsakar fattigdom för etniska minoriteter oftare än för andra grupper.
Men det är möjligt att vara inkomstfattig men inte leva i socialt utanförskap. Samhällen med ett omfördelande skattesystem tillhandahåller ofta bättre och mer lättillgängliga offentliga tjänster.
Genom att tillhandahålla saker som gratis tillgång till kollektivtrafik, sjukvård eller sociala mötesplatser kan människor som lever i ekonomisk fattigdom undvika socialt utanförskap. Vissa länder experimenterar till och med med idéer som en universell basinkomst, som också kan hjälpa människor att ta sig ur ekonomisk fattigdom och former av social utestängning som finns på grund av deras fattigdom.
Hur påverkar socialt utanförskap människors liv? Hur stor är dess inverkan?
Det är klart att socialt utanförskap kan ha en stor inverkan på någons liv. Och det faktum att utanförskap från ett område i livet kan relateras till utanförskap från ett annat område i livet understryker hur dramatiskt socialt utanförskap kan påverka en persons liv.
Om du inte kan skicka dina barn till en bra skola, eller någon skola alls, kanske de inte kan få ett bra jobb. Om du inte har tillgång till bra sjukvård kan du bli mycket sjuk och behöva sluta med vilket jobb du än har, vilket gör att du hamnar i ekonomisk fattigdom.
I sådana fall blir det ännu svårare för dig att ändra situation När du är socialt utestängd har du svårare att få din röst hörd, eller så kan din åsikt om samhället och de lagar du lever under vara mindre viktig för makthavarna.
Det kan till och med göra det svårare för dig att rösta, det mest grundläggande sättet vem som helst kan påverka sitt samhälles framtida väg. Det kan bero på att socialt utanförskap gör det svårare att rösta – att ta sig till en vallokal kan vara för tidskrävande eller för kostsamt – eller på att direkt diskriminering, som att vissa etniska grupper utelämnas från röstlängderna eller räknas för lite i folkräkningen i vissa länder.
Hur hanterar världen socialt utanförskap?
Situationen varierar dramatiskt från land till land. Samhällen med mer progressiva regeringar tenderar att drabbas av mindre socialt utanförskap. Till exempel har skattesystemet i skandinaviska länder såsom Sverige skapat avundsvärda välfärdssystem som hjälper till att lyfta samhällen och individer som annars skulle möta ett socialt utanförskap. Små insatser, som att Berlin tillåter hemlösa att fritt använda kollektivtrafiken, hjälper också människor att undvika socialt utanförskap.
Men i alltför många länder är socialt utanförskap fortfarande ett stort problem. Och det har förvärrats av framväxten av populistiska auktoritärer.
För dem är socialt utanförskap faktiskt en del av deras verktygslåda. De utnyttjar socialt utanförskap för att dela upp arbetarklasserna efter rasistiska linjer och väcker hat mot minoriteter som de skyller på för problem som fattigdom. Detta gör att de kan skapa syndabockar som de kan skylla på för sina egna misslyckanden, och det väcker en känsla av rädsla som kan vara en användbar drivkraft under val.
Hur bekämpar vi socialt utanförskap?
För att bekämpa socialt utanförskap måste vi bygga samhällen som är mer inkluderande. Policyer och regler kan hjälpa till med detta.
Att skapa en grundläggande minimilön som lyfter människor ur ekonomisk fattigdom kommer att få en ringeffekt som kan dra dem ur socialt utanförskap i andra områden. Skattesystem som tillhandahåller starka sociala välfärdssystem kan ge socialt utslagna grupper tillgång till de grundläggande tjänster som andra åtnjuter. Och de kan hjälpa till att se till att människor som lider av betydande svårigheter, som en sjukdom eller skada, har det skyddsnät som behövs för att undvika att glida in i socialt utanförskap.
Det är också viktigt att se till att regeringar bryr sig om socialt utslagna grupper. Att skärpa reglerna för lobbyverksamhet, täppa till kryphål som tillåter korruption och att stödja grupper i det civila samhället som hjälper människor att ta del av vardagen och den offentliga debatten är saker som kommer att hjälpa till att stoppa socialt utanförskap. När allt kommer omkring vill vi alla leva i ett samhälle som ger oss samma chans som alla andra att få vår röst hörd och leva lyckligt.
Sociala utanförskap och EU
Kampen mot socialt utanförskap och fattigdom signalerades som prioriteringar vid Europeiska rådets möte i Essen 1994, och i Lissabonordförandeskapets slutsatser från mars 2000 fastställdes målet att integrera kampen mot social utslagning på nationell nivå och EU-nivå.
Nicefördraget ändrade vidare det sociala kapitlet i EG-fördraget genom att till listan över områden, där rådet kan anta åtgärder för att uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna, läggas till kampen mot social utslagning (artikel 137.1 j) EG (nu artikel 153.1 j EUF-fördraget) Europeiska rådet i Nice i december 2000 offentliggjorde gemensamma mål om fattigdom och socialt utanförskap. Detta område skulle dock inte bli föremål för rådets åtgärder i form av nya direktiv.
För att ta itu med problemen med fattigdom och socialt utanförskap senast 2010 enades rådet i Lissabon om att anta den öppna samordningsmetoden.
Nyckeldelarna bestod av gemensamma mål om fattigdom och socialt utanförskap som överenskoms vid toppmötet i Nice i december 2000 och reviderades vid rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälsa och konsumentfrågor) i december 2002; nationella handlingsplaner mot fattigdom och socialt utanförskap; gemensamma rapporter om social integration och regelbunden övervakning, utvärdering och inbördes utvärdering; utveckling av gemensamma indikatorer för att tillhandahålla ett sätt att övervaka framstegen och jämföra bästa praxis; och ett handlingsprogram för gemenskapen för att uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa socialt utanförskap.
Att bekämpa fattigdom och främja social integration är nyckelprioriteringar i kommissionens socialpolitiska agenda 2006-10, som stödjer två av kommissionens strategiska mål för de kommande fem åren: välstånd och solidaritet. De lanserade ett gemenskapsinitiativ för att undersöka minimiinkomstsystem och integrationen av personer som är utestängda från arbetsmarknaden och utsåg 2010 till det europeiska året för att bekämpa socialt utanförskap och fattigdom.
