Mikael Cederbratt

INSÄNDARE

Kommissarien som tappade orienteringen

Polisen behöver stärkas över tid. Det behövs fler poliser ute på fältet och färre som flyttar papper
inne på kontoren.
Regeringen och Vänsterpartiet gör nu en historisk satsning på polisen och ger dem mer betalt.
Men det kommer inte att räcka. Det behövs avhopparverksamhet, en socialtjänst
som fångar upp ungdomar som är på glid. Samhället måste bekämpa kriminaliteten. Dessutom
behöver inkomstklyftorna minskas. Ett mera jämlikt Sverige är det som krävs för att motarbeta gängkriminaliteten.

Kommissarien Mikael Cederbratt (M) föreslår i Strömstads Tidning (2/11)att militär tar över vissa av
polisens uppdrag. För oss som tillhör arbetarrörelsen och vänstern ger det kalla kårar över ryggraden
när yttersta högern talar på det viset. Vi minns fortfarande Ådalen 1931, när svensk
militär sattes in mot strejkande arbetare, tio föll till marken varav fem avled.
Det var borgerlig regering då. Det ändrades året därpå och sedan följde 40 år med socialdemokratiskt
styre. En viktig slutsats som drogs efter händelserna i Ådalen var att aldrig sätta in militär mot det egna
folket. Militären ska skydda oss mot yttre fiender, polisen ska upprätta lag och ordning inom landet.
Låt det så förbli.
Sten Brodén (v)
Svar till
Sten Brodén

REPLIK
Sten Brodén (V) skriver i sin insändare att han motsäger sig mitt förslag om samarbete mellan polisen
och militären. Ett av argumenten är att regeringen och vänsterpartiet nu skall satsa på polisen. Bra, mycket bra, för polisen har aldrig tidigare varit prioriterat av Vänsterpartiet.

Problemet är att vi NU har en situation som polisen inte fullt ut hanterar. Det gäller både i utanförskapsområdena men också att räcka till för landsbygden. I utanförskapsområdena råder inte svensk lag utan där styr de kriminella gängen. De hederliga människorna som bor där, och de är flertalet, får finna sig i att bli rånade, misshandlade, bestulna, affärerna utsätts för skadegörelse och stölder, narkotika
handeln sker öppet och blåljuspersonal utsätts för stenkastning.

Det finns en tidsfaktor som Sten Brodén antingen inte förstår eller blundar för. Det kommer att ta 5-7
år att få de poliser på plats som vi skulle behöva. Det tar 3 års utbildning, vi har svårt fylla utbildningsplatserna och erfarna poliser slutar. Varje dag rånas människor, saker stjäls, narkotika
säljs, stenarna flyger i luften och vi förlorar unga människor till de kriminella gängen.
5 år är 1825 dagar. Tar Sten Brodén ansvar för det eller säger han bara nej och har ingen lösning på
problemet.

Sedan är förslaget att det skall vara ett samarbete mellan försvar och polis under polisens ledning
och inget självständigt militärt agerande. Kan Sten Brodén se de unga männens mammor i
ögonen och säga ”vi bryr oss inte om att din son blir
medlem i de kriminella gängen för 1931 inträffade en tragisk händelse i Ådalen”

Mikael Cederbratt
Riksdagsledamot (M)
Tjänstledig poliskommissarie

Under lång tid har kriminaliteten vunnit mark i Sverige och rättsväsendet har trätt tillbaka. År 2016 minskade också förtroendet för samtliga myndigheter inom rättsväsendet, förutom för Kriminalvården. Polisen klarar inte av sin kärnuppgift, att utreda och klara upp brott, tillräckligt väl. Förra året var andelen personuppklarade brott lägre än på flera decennier. Antalet utanförskapsområden, där brottsligheten är hög, blir allt fler i Sverige.

Uppgiften att stoppa denna utveckling ligger på polisen. Men polisen befinner sig just nu i en krävande omorganisation som utsätter myndigheten för stora påfrestningar. Missnöjet bland de anställda är stort och historiskt många har valt att sluta till följd av den ansträngda arbetssituationen. Myndigheten går på knäna samtidigt som kriminaliteten breder ut sig. Situationen är ohållbar.

För att avlasta polisen behövs ett samarbete mellan Försvarsmakten och polisen. Detta skulle frigöra resurser hos polisen som då skulle kunna fokusera på kärnverksamheten.

Det handlar om att medverka till ökad säkerhet och trygghet i landet. Det är dock viktigt att återigen understryka att det alltid är polisen som ska leda verksamheten.

Vårt grannland Danmark har valt att låta polis och militär samarbeta. I september i år kommer de första av flera danska militärer att genomgå en kortare polisiär utbildning med inriktning på i första hand gränskontroll, trafikreglering, avspärrningar, eftersök och bevakningsuppdrag. Allt för att avlasta polisen, som är hårt belastad av gängkriminaliteten i landet. Det handlar om att medverka till ökad säkerhet och trygghet i landet. Jag är övertygade om att Sverige kan och bör ta till sig de goda exempel som vi sett på detta område.

Slutligen vill jag poängtera att detta förslag inte är ett alternativ till att vi behöver fler poliser i Sverige, vilket är ett obestridbart faktum. Sverige behöver fler poliser och Sveriges poliser behöver högre löner och bättre arbetsvillkor. Men i vissa situationer behöver de även hjälp och stöd från andra delar av samhället. Alla samhällets resurser behöver mobiliseras för att bekämpa den växande kriminaliteten

Låt oss värna Svensk Lag

I vissa delar av vårt land gäller inte svensk lag. Södra Rosengård, Tensta, Rinkeby, Husby, Vivalla, Ronna, Araby, Biskopsgården, Bergsjön, Hallunda/ Norsborg, Skäggetorp….listan kan göras längre. För några veckor sedan har polisen dessutom utökat antalet områden i utanförskap.

I dessa områden styr kriminella gäng. De är beväpnade och begår brott. De unga i dessa områden tyr sig till övermakten för att överleva och göra karriär. Dessa gäng kommer att fortsätta att expandera område efter område tills någon stoppar dem…..och tiden rinner iväg utan att tillräckligt görs.

De som har till uppgift att stoppa dem är staten och i dessa fall framför allt polisen. Det stora problemet är att polisen inte fullt ut klarar av att göra detta tillräckligt snabbt. Polisen är underbemannade, mitt uppe i en krävande omorganisation och missnöjet är stort. Det får till följd att historiskt många slutar. Att samla de resurser som skulle behövas för att framgångsrikt stävja de kriminella gängen skulle innebära att man mer eller mindre får tömma övriga landet på poliser.

Det första polismyndigheten borde göra är att vidta åtgärder så att de poliser som slutat på grund av missnöje kan lockas tillbaka. Jag tror dock inte att det räcker.

Det är absolut nödvändigt att göra något, för dessa gäng är som cancersvulster i vårt land, och det brådskar. Min absoluta uppfattning är att vi, Sveriges nation, skall FÖRKLARA KRIG mot de kriminella gängen

I krig använder man sig av samhällets totala resurser.

Därför borde det undersökas om militärer med polisärliknande utbildning under ledning av polisen och tillsammans med polisen kan vinna detta krig. Vi har militärer som utbildats för polisiära funktioner och som borde vara passande för denna arbetsuppgift. Låt dessa genomgå en kortare civilpolisiär utbildning för att sedan arbeta direkt under polisiär ledning med framför allt ordningshållning.

Viktigt att poängtera är att det är polisen som skall leda verksamheten. Polisen skulle då kunna fokusera på att lagföra gängens ledare och den militära polisen skulle kunna fokusera på att övervaka ordning och säkerhet i områdena. En arbetsuppgift som de är tränade för. Parallellt bör man också värdera om den nedlagda beredskapspolisen skulle kunna användas.

Det som måste göras är att få bort ledarna för gängen och samtidigt ha en uthållighet att under en längre tid hårdbevaka ordning och säkerhet. Då skall nolltolerans vara en ledstjärna. Denna åtgärd skall inte ses som åtgärd som riktas mot alla de hederliga människor som bor i dessa områden utan som ett stöd för dem. De skall som alla andra kunna känna trygghet.

Det är också en förutsättning att det skapas möjligheter att bedriva ett socialt arbete. Det gör det inte nu. För att det skall lyckas menar jag att ovan nämnda åtgärder är nödvändiga.

Samtidigt måste det också stå klart för gängmedlemmarna att det finns ingen framtid och karriär att göra på brottets bana.

Syftet med detta är inte bara att få stopp på brott, våldsamma upplopp och förstörelse utan också att samhället aktivt pekar med hela handen till de ungdomar, som är gängens svans, att brottets bana inte är framtiden. Vi som nation har behov av unga människor som kan arbeta, men då är det hederliga arbeten som gäller. Så både för Sverige och den enskilde ungdomen kan det bli en win- win situation.

Slutligen vill jag poängtera att detta förslag inte är ett alternativ till att vi behöver fler poliser i Sverige, vilket är ett obestridbart faktum. Poliserna behöver även högre uppskattning för sitt svåra jobb än de nu får. Min absoluta övertygelse från min tid som facklig förtroendevald i Polisförbundet och som chef inom polisen är att när man genomför större förändringar är det nödvändigt att ha Polisförbundet med sig. Det har polisledningen inte lyckats med.

Sverige behöver fler poliser men i vissa exceptionella situationer behöver de hjälp och stöd från andra delar av samhället än de normalt får.

Idag meddelade den moderata riksdagsledamoten Patrick Reslow att han lämnar moderaterna och går över till Sverigedemokraterna. Vad jag kan förstå tänker han sitta kvar på sin riksdagsplats, som han fått med moderata röster. Så bara det faktum att han nu sviker sina väljare borde få honom att avsäga sig platsen..det enda moraliskt riktiga.

Han framför argumentet att Sverigedemokraterna har svaren på framtidens frågor. Ramlar nästan baklänges när jag hör detta. Har han inte läst deras budget..det har jag. På migrationsområdet är de mycket tydliga, men på integrationsområdet har man intet. Ett område som kommer att vara mycket avgörade framgent. I de andra delarna av budgeten finns starka socialdemokratiska inslag såsom höjda bidrag och skatter kopplade till mindre krav. Ja du Patrick..jag undrar hur du tänker? Du kanske skulle läst deras budget innan du bytte parti.

En bild som dyker upp hos många är att nu lämnar han det sjunkande moderata skeppet. För det första är vi inte sjunkande och med den politikutveckling som vi genomför just nu kommer vi att gå starka in i valrörelsen. Eller är det kanske så att herr Reslow lyft sitt finger i nomineringsvinden och insett att han inte får plats i det moderata gänget nästa mandatperiod…….ja undrar vad Jimmie lovat honom? Herr Reslow du får gärna bemöta mig men jag tror du kände att du saknade riksdagsplats-flytvästen……position före sak det ger ingen trovärdighet. Det är min tes och den står jag för.

Regeringen kommer nu att slopa ID-kontrollerna mellan Sverige och Danmark. Så naivt. I Danmark befinner sig många utan tillstånd och som vill till Sverige men som inte lyckats komma hit för att ID-kontrollerna ha hindrat den. Nu öppnar regeringen slussarna. Även om man samtidigt kommer att utöka gränskontrollen kommer det att innebär att vi kommer att få fler asylsökanden. Frågan är hur utökad gränskontrollen blir med hänsyn till polisens redan ansträngda situation. Sedan tror jag inte det dröjer länge förrän Danmark slopa sin gränskontroll mot Tyskland nu när de ånyo kan bli ett genomfartsland för de som vill till Sverige. Naiviteten har fått ett nytt ansikte.

Samtidigt så har vi nu i kammaren debatterat en proposition  om Uppehåll för studier på gymnasienivå. Personer under 25 år kommer att kunna stanna för att studera utan att ha skyddsskäl och är en komplettering till den tillfälliga lagen. Vi moderater har yrkat avslag på regeringens proposition. Det i kombination med slopade ID-kontroller kommer att öka trycket på Sverige igen.

Ett av skälen till att vi närmade oss en mer normal EU nivå vad gäller regler för uppehållstillstånd var för att minska det s.k. pull factors. Saker som får människor att söka Sverige specifikt. Detta regeringsförslag kommer definitiv att bli ett bärande skäl för många att inte söka asyl i det första säkra landet de kommer till, utan de kommer att ha kompassen inställd på Sverige. Rättigheten att få skydd när man behöver den är viktigt så låt oss inte blanda in skäl som inte har med skyddsaspekter att göra.

Det kommer med naturlighet att öka trycket på Migrationsverket med längre handläggningstider som följd, handläggningstider som påverkar de som verkligen är skyddsbehövande. Fler kommer under en längre tid sväva i ovisshet.

En grundläggande del av detta förslag är att rektorer och lärare skall bedöma sannolikheten av att den enskildes studier blir framgångsrika. Det är inte bara svårt rent faktiskt utan kommer att innebär att resultatet av den bedömningen kommer att utgöra den avgörande delen i om personer får stanna eller inte.

För att få människor att lyckas med sina studier behöver studierna ske i en lugn och trygg miljö. Det är viktigt att relationen mellan lärare och elever är trygg och stabil. Den trygghet och stabiliteten kommer att bli svår att uppnå när eleven vet att läraren har nyckeln till att om de skall få stanna eller inte. Eleverna kommer att få problem med ett dubbelseende när de ser på sin lärare…..dels ser de läraren och dels migrationsverket. Detta gynnar inte goda studieresultat.

Inget nytt under solen

I alla tider har människor rört sig över jorden. Ibland för att söka skydd, ibland för kärlekens skull eller för att helt enkelt skapa sig en bättre framtid. Det som skiljer då från nu är att det går lättare att resa längre och de moderna samhällena har blivit mycket mer komplicerade. Svårare att få tillgång till och svårare att förstå

I grunden är dock rörlighet utvecklande. Det som nu har blivit dess baksida är när många kommer till samhällen där de helt enkelt inte blir delaktiga.

Ett annat försvårande inslag är terror och när dessa utnyttjar vårt öppna samhälle. Detta nya måste vi förhålla oss till och inte vara blåögda.

Tillfällig paus

Sverige behöver en långsiktig migrations politik. Vi skall ge människor skydd, men hänsyn måste också tas till Sveriges förutsättningar och vår situation. Vi kan inte blunda för det stora flyktingmottagandet under 2015, det vore naivt. Vi behöver en lagstiftning som ger förutsättningar för en tillfällig paus i mottagandet av asylsökanden. När en sådan är på plats bör kvotflyktingar och asylsökanden som kommer direkt från tredjeland tas emot. Övriga som kommer från säkra länder bör direktavvisas

Vi i Sverige har valt en reglerad invandring.

Därför är det viktigt att reglerna understödjer en långsiktig migrations politik. Det är därför nödvändigt att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir huvudregel. Det blir både en anpassning till övriga EU och faktiskt mer logiskt……..först tidsbegränsat och sedan permanent.

En stora utmaningen är att sätta fokus på att den asylsökanden så fort som möjligt ska arbeta och kunna försörja sig själv. En del i det är att de bör direkt vid ankomsten till Sverige få ett samordningsnummer och ett bevis på om de är undantagna från kravet på arbetstillstånd.

Har man ett arbete så kan man försörja sin familj vilket är viktigt. Därför bör det skärpta försörjningsstöd permanentas. Sverige är i ett läge med brist på allt från bostäder och skolplatser till lärare och socialsekreterare och med stora integrationsproblem, som kan leda till stora ekonomiska och sociala problem. Vi skall vara medvetna om att under åren 2016-2019 förväntas 300 000 ansökningar om anhöriginvandring. För tydlighetens skull har dessa inga skyddsskäl även om jag har stor förståelse att man vill leva med de sina.

Skuggsamhällen

Om vi inte skapar regler som är tydliga och skapar de rätta drivkrafterna finns det en uppenbar risk att många inte får tillträde till vårt samhälle utifrån varje människas olika förutsättningar. De riskerar då att leva i skuggan.

Skuggsamhällen är av ondo. Människor utnyttjas både som arbetskraft men riskerar också att i mycket större utsträckning utsättas för brott. Ingen människa förtjänar att leva så. Detta är ett samhällsproblem, som riskerar att blir större och större och som vi vet för lite om. Därför är det rimligt att en kartläggning av hur stort problemet är och i vad det mer exakt består av.

Som ett led i att minska skuggsamhället bör preskriptionstiden förlängas. Preskriptionstiden är den tid som måste ha gått innan en ny asylansökan lämnas in. Den är nu i Sverige 4 år och när det gäller beslut om avvisning eller överföring enligt Dublinförordningen endast 18 månader. En för kort tid ger incitament att hålla sig borta från myndigheter för att sedan kunna ansöka igen. Rimligt vore 8 år i Sverige..

Människosmuggling

Straffen för människosmuggling bör också skärpas väsentligt. De nu gällande straffsatserna står inte i proportion till brottets allvar. Ministraffet bör höjas från fängelse i sex månader till fängelse i två år. Förutom att det signalerar samhällets attityd mot brottet ger det samtidigt möjlighet för myndigheterna i större utsträckning än idag ges möjlighet att använda tvångsmedel. Det är nödvändigt för att dessa brott, om man vi lagföra huvudmännen, skall kunna lösas. Förundersökningarna är tids- och personalkrävande och utan tillräckligt polisiära resurser och effektiva tvångsmedel kommer, som nu, bara chaufförer och andra underhuggare att fastna i polisens nät.

Skillnad på JA och NEJ

För trovärdigheten och rättssäkerheten i asylsystemet är det viktigt att det är skillnad på ett JA och ett NEJ. Detta har jag sagt länge och jag vet att jag en av de första gångerna uttryckte det i riksdagens talarstol under budgetdebatten den 7 december 2012. Antalet som inte frivilligt kommer att lämna mellan 2017-2021 beräknar Migrationsverket till 70 000. I fjol verkställde Polisen 3 700. Under lång tid har polisen haft stora svårigheter med att verkställa utvisningar. För att göra skillnad måste samarbetet mellan berörda myndigheter förbättras. De som inte lämnar landet frivilligt måste hittas och om de sedan inte frivilligt lämnar utvisas. För att kunna utvisas måste man hittas.

Då vill jag påminna om debatten, som gick under namnet REVA, men som de facto var en inre utlänningskontroll. Media och många politiker i detta hus förfasade sig över hur polisen ”förföljde” människor pga av utseende. Vi var några få som försökte framhäva att det var nödvändigt inte minst i perspektivet att vi hade en fri förlighet inom EU. Vi talade dock för döva öron. Även om inga politiska beslut fattades så slutade Stockholmspolisen under en tid med dessa aktiviteter för att opinionstrycket blev för starkt. Man kan se vilken påverkan det hade på statistiken. 2012 genomförde polisen 42 000 kontroller och 2016 endast 19 000.

När nu det fruktansvärda inträffade på Drottninggatan har ropen på att se till att de som inte har rätt att vara i landet och inte frivilligt lämnar skall utvisas. Så nu har det helt plötsligt blivit mer än ok att genomföra en inre utlänningskontroll. Min reflektion är att ni som ondgjorde er så över polisens inre utlänningskontroll för ett par år sedan bör be dem om ursäkt…förutsatt att ni fortfarande inte tycker så.

Det har nu blivit politisk inne att stödja polisen. Det är i grunden bra. Men låt oss lyfta lite på förlåten. Idag har regeringen lagt den s.k. Vårändringsbudgeten. Enkelt uttryckt en komplettering till årets budget.

Det är naturligtvis bra att man ökar budgeten för polisen med 700 miljoner. Låter kanske mycket men det är enbart en ökning med 3% och det är på tok för lite.

Som säker inte undgått någon så har polisen svårt att rekrytera nya poliser och många poliser slutar. I det perspektivet är naturligtvis inte budgetförstärkningen felaktig. Tyvärr är det så att det man ger med ena handen det tar man med den andra. Finansieringen av budgetförstärkningen är höjd skatt på arbete. Glöm inte att polisarbete inte görs  av polismyndigheten utan av livslevande poliser och de tycker att deras lön är för låg eller mer bestämd de tycker de får för lite pengar kvar efter skatt. 43% av poliserna kommer att få högre skatt med regeringens förslag. Tror någon det kommer att få fler att söka som poliser eller att färre slutar. Nej det tror inte jag.

Det som allra mest kommer att påverka och belasta polisernas arbete är den brist på åtgärder från regeringen att minska utanförskapet. För detta kommer med stor sannolikhet att skapa än mer problem i våra utanförskapsområden.

Så regeringens nuvarande lovsång av polisen klingar falsk och tonar ner och börjar mer lik en begravningshymn.

Det som hände på Drottninggatan var fruktansvärt. Oskyldiga människor dog, skadades och fick men för livet.  Det skakade om hela Sverige. Men utan att förminska det avskyvärda låt oss inte glömma det som dagligen händer i våra utanförskapsområden. Människor blir mördade, misshandlade och saknar all rimlig trygghet. Just nu känns det som det problemet inte finns längre. Efter det ofattbara som inträffade på Drottninggatan har regeringen nu agerat och kommer att satsa på polisen… . Men var var och är regeringen för att återinföra svensk lag på alla de ställen där de kriminella gängen styr. Det måste till ett terrordåd för att få regeringen att vakna.

För mig som började som polis ännu inte fyllda 21 och som har en polisiär identitet känns regeringen senkomna uppvaknade så där. För när jag som politiker engagerar mig för att ge polisen vettiga förhållande möttes jag av motstånd och att allt annat var viktigare. LO:s krav på höga nivåer på bidrag och ersättningar är viktigare än att ge pengar till polisen. Efter det fruktansvärda som inträffade i Stockholm står nu alla i kö för att hylla polisen. Det polisarbete kopplat till tragedin på Drottninggatan , som hittills gjorts, är beundransvärd men även varje minut, timme och dag görs beundransvärd polisarbete. Min poäng är att polisen, som är samhällets sista utpost, förtjänar uppskattning även i vardagen.

De problem vi nu ser i våra utanförskapsområden kommer att påverka Sverige mycket mer negativt, om inget görs, än det fruktansvärda som inträffade på Drottninggatan förra veckan. Vi behöver en regering som varje dag förstår att polisen, som är samhällets yttersta utpost, behöver stöd.

Vad händer när minnena från Drottninggatan inte är första sides nyhet längre…….?????

Svar på fråga 2016/17:916 av Mikael Cederbratt (M) Vidarebosättning

Mikael Cederbratt har frågat mig om regeringen i förhandlingar på EU-nivå om vidarebosättningar kommer att driva linjen att det måste finnas ekonomiska styrmedel för att ge ökade incitament för EU:s medlemsstater att ta ett större ansvar.

Förslaget om ett EU-gemensamt system för vidarebosättning från juli 2016 är ett av flera lagstiftningsförslag från kommissionen som ingår i reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet.

Medlemsstaterna erbjuds enligt kommissionens förslag finansiering från asyl- migrations- och integrationsfonden (AMIF) med 10 000 euro per person som vidarebosätts under det gemensamma EU-ramverket.

Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att parallellt behålla nationella program utöver vad de kommer att bidra med inom det gemensamma ramverket. Men vidarebosättning enligt nationella program kommer enligt kommissionens förslag inte att stödjas ekonomiskt via unionens budget.

Flera medlemsstater, däribland Sverige, som sedan länge har välfungerande nationella vidarebosättningsprogram har i förhandlingarna i rådet lyft fram frågan om finansieringsmöjlighet från AMIF också för de nationella programmen. 

Det behövs ökade ansträngningar för att genom ökad vidarebosättning erbjuda säkra och lagliga vägar in i EU för personer som är i behov av internationellt skydd. Det är samtidigt viktigt att minska trycket på de länder som tagit emot ett stort antal flyktingar. För Sverige är det en viktig prioritering att samtliga medlemsstater är med och tar sitt ansvar och vidarebosätter fler personer som är i behov av skydd till EU.

Regeringen kommer att fortsätta att driva på för att det ska finnas ekonomiska incitament på EU-nivå för att öka vidarebosättningen.

Stockholm den 1 mars 2017

Morgan Johansson

Härom dagen upplevde vi åter en upploppslikande händelse i Rinkeby utanför Stockholm. Poliser blev anfallna av maskerade personer som kastade sten på dem när de grep en efterlyst person. Kan tänka mig att situationen var mycket allvarlig när man som polis skjuter verkanseld. Det skall mycket till att göra det i sammanhang där det är mycket folk.

Jag har varit och besökt området ett par gånger med polisen och detta är ett av de områden i Sverige där Sveriges Rikes Lag inte gäller utan de kriminella gängens lag. Och det blir bara värre och värre. Tyvärr har vi en regering och rikspolischef som tydligen inte inser allvaret i situationen.

Min analys är att ett antal nyckelpersoner (busar) omedelbart borde avlägsnas och om så fodras med rejäla hårdhandskar. Sedan bör det följas av en massiv polisiär närvaro tills förutsättningarna finns för social insatser. En av mina deviser som polis är att det nästan alltid finns något gott i alla människor men då måste det löna sig att göra gott. Lönar det sig att göra ont/ illa kommer ofta de krafterna att dominera.

Det som skulle behövas är en massiv polisiär insats och kanske t.o.m. med hjälp av militär. Om det är juridiskt möjligt vet jag inte men ordet NÖDSITUATION ligger nära tillhands. Nöd bryter lag. Vi använder ju vår militär utomlands för att hålla ordning och reda. Naturligtvis är detta först och främst en polisiär uppgift men om vi inte snart får stopp på denna utveckling kommer det att behövas än mer våld för att få bukt med problemet. Om så är fallet är jag beredd att använda samhället samlade resurser.

Många av de killarna som nu är gatans parlament behöver vi för att bygga vårt land, men då måste vi få dem till goda medborgare. Hur längre vi dröjer  ju mer våld fodras och risken ökar drastiskt att många unga människor har gått förlorade.