Socialt utanförskap är en process. Det kan innebära systematiskt förnekande av rätten till resurser och tjänster, och förnekande av rätten att delta på lika villkor i sociala relationer på ekonomiska, sociala, kulturella eller politiska arenor. Exkluderande processer kan förekomma på olika nivåer – inom och mellan hushåll, byar, städer, stater och globalt.
Detta är ett aktörsorienterat tillvägagångssätt som är användbart eftersom det pekar på vem som gör vad och i relation till vem. Den tillhandahåller också information för internationella utvecklingsorgan för att identifiera de dynamiska processer som redan existerar och som de skulle kunna sträva efter att stärka eller minimera.
I en situation där det finns en skillnad i sociala maktrelationer, blir frågan om vem som har privilegiet att definiera, vem som är definieraren och vem som är den definierade, en plats för konflikt.
En sociologisk definition av social utslagning är följande:
Social utslagning är en multidimensionell process av progressiv social brytning, som frigör grupper och individer från sociala relationer och institutioner och hindrar dem från att fullt ut delta i de normala, normativt föreskrivna aktiviteterna i det samhälle de lever i.
En annan definition av denna sociologiska term är följande:
Resultatet av flera förluster som hindrar individer eller grupper från att delta fullt ut i det ekonomiska, sociala och politiska livet i det samhälle de lever i.
Social utslagning är uppenbar i eftersatta samhällen är det svårare för människor att engagera sig fullt ut i samhället. I sådana samhällen begränsar svaga sociala nätverk cirkulationen om information om jobb, politiska aktiviteter och samhällsevenemang.
Men många socialsekreterare anser att utanförskapet på landsbygden är lika stort som, om inte större, än det i städerna. På landsbygden är det mindre tillgång till varor, tjänster och faciliteter, vilket gör livet svårt i många avseenden.
Översikt
De flesta av de egenskaper som listas i följande stycken finns tillsammans i studier av socialt utanförskap, på grund av utanförskapets mångdimensionalitet.
En av de bästa beskrivningarna av sociat utanförskap och social inkludering är att de befinner sig på ett kontinum på ett vertikalt plan under och ovanför den ”sociala horisonten”; de har en tiofasmodulerande (”fas” eftersom de ökar och minskar [modulerar] med tiden) social struktur: ras, geografisk plats, klassstruktur, globalisering, sociala frågor, personliga vanor och utseende, utbildning, religion, ekonomi och politik.
Socialt utanförskap hänför sig till främlingskap eller fråntagande av rösträtt för vissa människor i ett samhälle. Det är ofta kopplat till en persons sociala klass, utbildningsstatus, relationer i barndomen och levnadsstandard och hur dessa kan påverka tillgången till olika möjligheter. Det behöver dock innebära aktiva beslut från till exempel en regering, utan kan bero påå fattigdom som trycker individen bort från samhället och alla dess funktioner.
Det gäller också i viss mån för personer med funktionsnedsättning, för minoritetsmän och -kvinnor av alla raser, för äldre och för ungdomar (Ungdomsexkludering).
Den som på något sätt avviker från normen för en befolkning kan bli föremål för grova eller subtila former av social utslagning. Dessutom kan samhällen självutesluta sig genom att ta bort sig själva fysiskt från det större samhället, till exempel i en gated community-modell.
Orsaker
Samtidigt som man erkänner utslagningens mångdimensionalitet fokuserar det politiska arbetet på EU-nivå på arbetslöshet som en nyckelorsak till, eller åtminstone korrelerar med, socialt utanförskap. Detta beror på att i moderna samhällen är betalt arbete inte bara den huvudsakliga inkomstkällan för att köpa tjänster, utan också grunden för individers identitet och känsla av självvärde.
De flesta människors sociala nätverk och känsla av inbäddning i samhället kretsar också kring deras arbete. Många av indikatorerna på extrem socialt utanförskap, såsom fattigdom och hemlöshet, beror på monetära inkomster som normalt härrör från arbete. Mycket politik för att minska utanförskapet fokuserar alltså på arbetsmarknaden:
- Å ena sidan att göra individer som riskerar att bli utestängda mer attraktiva för arbetsgivare, d.v.s. mer ”anställningsbara”.
- Å andra sidan, att uppmuntra (och/eller tvinga) arbetsgivare att vara mer inkluderande i sin anställningspolitik
