Civilsamhället hänvisar till de samhällen och grupper, såsom miljöorganisationer, som fungerar utanför regeringen för att ge stöd och opinionsbildning för vissa människor och/eller frågor i samhället. Utforska definitionen och exemplen på civilsamhället för att förstå hur det fungerar. Inse vem som behöver ett civilt samhälle och förstå dess syfte och komponenter.
Vad definierar ett civilsamhälle?
Tänk på landet du bor i – vad krävs för att det landet ska fungera smidigt? Staten tar hand om lag och ordning och företag erbjuder varor och tjänster i utbyte mot pengar, som båda bidrar till att hålla ett samhälle i rörelse. Men hur är det med andra grupper, som kyrkor eller välgörenhetsorganisationer, hur bidrar de till ditt samhälle?
Dessa andra grupper spelar faktiskt en mycket stor roll i hur ditt land fungerar, och de faller in i en kategori som kallas civilsamhället.
Ett civilsamhälle består av grupper eller organisationer som arbetar i medborgarnas intresse men verkar utanför den statliga och vinstdrivande sektorn. Organisationer och institutioner som utgör det civila samhället inkluderar fackföreningar, ideella organisationer, kyrkor och andra serviceorgan som tillhandahåller en viktig tjänst för samhället men som i allmänhet kräver mycket lite i gengäld.
Det civilsamhället kallas ibland för den civila sektorn, en term som används för att skilja det från andra sektorer som utgör ett fungerande samhälle. Till exempel består Sverige av tre sektorer: den offentliga sektorn, som är regeringen och dess grenar; den privata sektorn, som inkluderar företag och företag; och den civila sektorn, som omfattar de organisationer som agerar i allmänhetens intresse men som inte drivs av vinst eller statliga skäl.
Exempel på civilsamhället
I så många fall kan det vara svårt att veta vilken organisation som faller inom vilken sektor och varför. Detta beror på att så många av dessa grupper tenderar att arbeta i samarbete med varandra för att tjäna allmänheten. Att titta på några exempel på vad som faller in i ett civilt samhälle och hur de bidrar, borde bidra till att skapa mer klarhet.
På en global skala spelar organisationer från civilsamhället en otroligt viktig roll. I efterdyningarna av en katastrof, som orkanen Katrina eller jordbävningen 2010 i Haiti, var grupper som amerikanska Röda Korset och Habitat for Humanity avgörande för att tjäna de drabbade och hjälpa dem att återgå till det normala. Dessa grupper anses vara icke-statliga biståndsorganisationer (NGOs), som ge hjälp till människor för liten eller ingen avgift. Icke-statliga organisationer faller inom kategorin civilsamhälle eftersom de inte drivs av regeringen, är mycket ofta beroende av donationer och tenderar att bestå av frivilliga.
Civilsamhället ingjuter rådande visdom i samhället
Civilsamhället är det ekosystem som påverkar social förändring utanför familjen, marknaden eller regeringen. Ofta kallat utrymmet där vi agerar för det gemensamma bästa, syftar civilsamhället till att koppla samman fattiga eller marginaliserade människor med grupper som kan mobilisera stöd för att hjälpa.
Exempel på civilsamhällesorganisationer är:
- Kyrkor och andra trosbaserade organisationer
- Onlinegrupper och sociala medier
- Icke-statliga organisationer (NGOs) och andra ideella organisationer
- Fack och andra kollektivavtalsgrupper
- Innovatörer, entreprenörer och aktivister
- Kooperativ och kollektiv
- Gräsrotsorganisationer
På olika punkter genom historien har civilsamhället tagit på sig rollen att leda stora förändringsrörelser, inklusive medborgerliga rättigheter, jämställdhet och andra jämställdhetsrörelser. Civilsamhället är som bäst när människor på alla nivåer i samhället anammar en idé.
Med tiden främjar detta förändringar i maktstrukturer och ingjuter den nya rådande visdomen i familj, samhälle, domstolar och företag.
Civilsamhällets roll
Samhällen förändras hela tiden. De formas av världshändelser, kamp och kreativa, tekniska och ekonomiska framsteg. Det civila samhället erbjuder ett sätt att engagera sig produktivt i denna process – att hålla koll på ny utveckling och samarbeta med andra organisationer som arbetar för det gemensamma bästa.
Några av de mest kritiska jobben innefattar:
Socialt ansvar. Håll företag, trosbaserade och andra organisationer ansvariga för sina handlingar (eller passivitet). Socialt ansvarstagande prissätter transparens och ärlighet och ser till att alla – från regeringstjänstemän till lokala skolbarn – följer samma regler.
Bemyndigande samhällen. Det civila samhällets organisationer ger röst åt de oorganiserade, röstlösa delarna av samhället. De ökar medvetenheten om sociala frågor och förespråkar förändring, vilket ger lokala samhällen möjlighet att utveckla nya program för att möta deras egna behov.
Säkerställa god förvaltning. Det civila samhället arbetar hand i hand med regeringen och strävar efter att utveckla politik och implementera nya strategier. Utöver det bygger civilsamhället så kallat socialt kapital genom att tillhandahålla ett sätt för deltagarna att bygga relationer och skapa kontakter baserat på deras värderingar, beteenden och övertygelser.
Vad är civilsamhället?
Civilsamhället är ett begrepp med lång släktlinje i det europeiska sociala tänkandet men det kom till sin rätt som ett meningsfullt begrepp inom politiken på 1980-talet (Gellner, 1994). Det var det decennium då det fick erkännande, och en mycket positiv bild, av olika anledningar. Det verkade fånga den lovande karaktären hos icke-statliga organisationer som trotsade auktoritära regimer, särskilt i Central- och Östeuropa.
Det verkade också utgöra ett alternativ till västvärldens marknadsbaserade värld, där idén om icke-kommersiell volontärverksamhet erbjöd politiska och politiska alternativ som inte ansågs vara tillgängliga i marknadstransaktioner.
I båda fallen var det civila samhällets överklagande enkelt: det kunde tillåta politiken och det civila samhället att bryta sig ur förenklade ramar, som statens eller marknadens, och utforska nya möjligheter.
Det civila samhället gick därför in i politiska samtal som ett ganska brett begrepp. Det kom snabbt att omfatta aktörer så olika som fackföreningar i det kommunistiska Polen och Francos Spanien, den lutherska kyrkan i Tyska demokratiska republiken och den deltagande miljön på 1980-talet som lämnades i Tyska förbundsrepubliken.
Det utökades sedan ytterligare allt eftersom det blev globalt och blev både ett viktigt analytiskt verktyg för analytiker av nedgången av auktoritära regimer och ett normativt föremål för politik av regeringar och välgörenhetsorganisationer som försökte stärka det över hela världen.
På 1990-talet hade vissa utvidgat det till att omfatta allt som inte formellt var en del av staten, till och med multinationella företag, medan andra hade begränsat det till en liten uppsättning utsedda organisationer som representerade nyare sociala rörelser födda på 1960-talet, och några andra hade begränsat det ytterligare till kampanjgrupper med lite köp på samhället.
Samtidigt drabbades ansträngningarna för att främja det civila samhället ofta av dess mångfald. Att försöka främja ett förvirrat och ofta mycket västerländskt koncept i olika samhällen som en del av ett bredare uppdrag av social förändring var en utmaning för beslutsfattare och finansiärer, och de fick inte alltid vad de ville. Resultatet blev att civilsamhället förlorade en del av sin popularitet som ett politiskt mål eller ett teoretiskt begrepp under 2000-talet.
Men det faktum att civilsamhället var en modefluga för både beslutsfattare och professorer betyder inte att det är värdelöst. Långt ifrån. Det blev ett populärt koncept på grund av dess betydelse och variation överallt i Europa.
