Is i magen

Fortfarande diskuteras Decemberöverenskommelsen, men länsförbund efter länsförbund sluter nu upp bakom den.

Ett av argumenten för överenskommelsen var att vi som parti behövde göra vår hemläxa. Detta på uppdrag av våra väljare..eller rättare sagt våra presumtiva väljare som mycket tydligt vid valet skickade budskapet…..gå hem och gör om.

Igår levererad Elisabeth Svantesson, som leder den grupp jag ingår i, ytterligare förslag på migrations- och integrations området. Då betonades vikten av tidiga och bra insatser för att förbättra integrationen uppdelat på tre områden för att människor snabbare skall komma i arbete.

Det första tar det alldeles för lång tid att för Socialstyrelsen att validera utländska betyg och kompetenser av utbildning inom hälso- och sjukvården. Ett område som mycket tydligt behöver mer personal. Vi förslår därför att Socialstyrelsens ansvar för validering inom hälso- och sjukvården övergår till Universitets- och högskolerådet.

Om vi tittar lite extra på de som nu kommer från Syrien har 37% högre utbildning, alltså mer än var tredje. 2014 lämnade 1689 syrier in handlingar här i Sverige för att få dem validerade.

För det andra ökar handläggningstiderna hos Migrationsverket i takt med att allt fler söker sig till Sverige och därför måste tiden i asylboendet användas för att öka förutsättningarna för arbete. Därför måste Migrationsverket tydligt fokusera på jobb när de placerar de asylsökande. Det kan handla om att sjukvårdspersonal samlas på några ställen för att där skapa utbildning i yrkessvenska för dem.

För det tredje måste SFI-undervisningen bli bättre. och som ett led i det måste kvalitén öka och resultaten utvärderas. Skolinspektionen bör därför ges möjlighet att granska samtliga utbildningar inom SFI.

Vi kan nu skönja en långsam förflyttning i opinionen som talar för fördel moderater och alliansen. Men valvindar svänger långsam.

Så nu är det förberedelserna tid och under den tiden kommer förhoppningsvis valvinden att kantra och då är det dags att återinsätta en alliansregering, som leds av Sveriges första kvinnliga statsminister.

Men låt oss ha is i magen och inte låta känslor och förhoppningar styra. Vår tid kommer

 

Helvete, helvete..DÖ

Just nu pågår en debatt om Decemberöverenskommelsen (DÖ). En debatt med ett mycket högt tonläge och inslag av viss oförsonlighet. Jag tror att mycket av det beror på den besvikelse och flustration, som har sin grund både i att alliansen förlorad valet och sedan hur Löfvéns regering agerar eller inte agerar.

Jag tror att vi, för vår egen skull, bör sansa oss och nogsamt se vilka alternativ som står till buds.

När jag närmar mig DÖ brukar jag uttrycka det så här…helvete, helvete..DÖ. Med detta vill jag beskriva att DÖ verkligheten inte är ett bra alternativ utan det minst dåligt.

 

Låt oss börja med att rekapitulera vad som hände i höstas. Det största och mest avgörande var naturligtvis det dåliga valresultat som vi moderater framför allt gjorde. Det innebar att vi i alliansen blev mindre än de rödgröna och Sverigedemokraterna fortsatt behöll sin vågmästarroll.

Den praxis som gällt sedan 90-talet att man röstar på sin egen budget bröt SD emot genom att först rösta på sig egen budget och när den fallit rösta på alliansens budget. Tilläggas kan att de rödgröna och sd i några enstaka frågor redan förra mandatperioden började luckra upp denna praxis.

I anslutning till budgetomröstningen uttalade sd också att de skulle fälla varje budget/regering som inte tog hänsyn till deras migrations politik.

När Stefan Löfvén, innan budgetomröstningen, sökte stöd för sin budget påstod han att han fört samtal med alliansen. Det stämde inte utan han tog bara kontakter med 2 av allianspartierna och vi moderater var inte något av dem. Löfvens tydliga mål var att splittra alliansen. All denna turbulens avslutades med en avisering om extra val.

Det var i denna kontext som DÖ ingicks och vad var alternativen ?.

 

Ett skulle kunna vara politiskt samarbete med (s). Det hade kunna ske med hela alliansen eller delar av den.

En annan möjlighet skulle kunnat vara en blocköverskridande regering, men med stor sannolikhet utan oss moderater. I båda dessa alternativ finns uppenbara risker för en allianssplittring och det hade omöjliggjort en alliansregering för lång tid framöver. Erfarenheter från Europa visar att när partier går samman mot mitten växer ytterlighetspartierna.

Extra val skulle också kunna vara ett alternativ. All erfarenhet säger att valvindar oftast håller i sig ett bra tag efter valet och den tesen kan vi väl säga stärks av opinionsmätningarna. Det är med andra ord inte särskilt troligt att vi fått en markant förändring av det parlamentariska läget. Alltså sd fortfarande i vågmästarroll och sannolikheten att alliansen skulle bli större än det rödgröna var liten. Tilläggas kan att våra allianskompisar helt enkelt skulle ha stora ekonomiska problem att klara av ett extra val. Vilket ytterligare skulle öka risken för en spricka i alliansen.

 

Vi kunde naturligtvis valt att inte göra något utan låta omröstningarna i kammaren, i varje enskild fråga, forma Sveriges politik. Jag tror inte det blivit speciellt mycket bättre resultat än nu, men landet hade blivit helt ostyrbart för regeringen. Ett land utan styrning brukar sällan vinna framgång.

Det är också viktigt att påpeka att sd inte är ett borgerligt parti. I en rad frågor har de en klar vänsterprofil. Till exempel vill de lämna EU, är motståndare till Nato, höja bidrag med bristande finansiering och även höja arbetsgivavgiften för unga. Integrationsutmaningarna som är en av våra största samhällsutmaningar saknar de i det närmaste politik för. Deras lösningar ligger på migrationsområdet och kan uttalas ”Stäng dörren”

 

Vad gav då DÖ för möjligheter. Det ger oss tid att noggrant göra vår hemläxa på ett antal politikområden. Helt nödvändigt eftersom väljarna gjort tummen ned för vår politik. Vi behöver helt enkelt tid att vara förberedda för att vinna val. Exakt när vi är redo vet jag inte men absolut senast 2018, men jag tror inte vi kan räkna med en valvinst som innebär en majoritet, utan en alliansregering i minoritet. Då kan vi regera med stöd av DÖ. Vi kan också konstatera att Löfvén inte lyckades splittra alliansen. Vi skall vara medvetna om att det är alliansen som ställd sig bakom DÖ , inte enbart vi moderater, och att framförallt två av våra allianskamrater till varje pris ville undvika extraval.

 

Det är så här jag resonerat och försökt analysera läget och då blir DÖ det minst dåliga alternativet. Andra kan säkert resonera och analysera annorlunda, vilket jag har stor respekt för. Det jag kräver är att de som säger nej till DÖ också beskriver vad de säger ja till. Det måste vara väl underbyggt och inte bestå av fromma förhoppningar. Oberoende av eventuella åsiktsskillnader tror jag att vårt parti skulle må bra av ett lugnare samtalsklimat.

 

 

Snabbhet nödvändigt för att rädda liv

De senaste dagarnas tragedier på Medelhavet visar med full kraft att det är dags att EU bestämmer sig för en linje i asylpolitiken där människor inte tvingas riskera sina liv. Sverige men även Tyskland tar ett mycket stort ansvar, medan många övriga EU-länder tar mindre eller nästan inget ansvar. När EU-nämnden i onsdag hade samråd med statsminister Stefan Löfvén gav jag honom moderaternas syn på vilken prioritet som Sverige skulle ha på toppmötet.

 

Det var en ovanlig förhandling eftersom det saknades skriftligt underlag. Detta berodde naturligtvis på den akuta situationen. Det som fanns var EU kommissionen pressmeddelande med 10 punkter. Alla var relevanta. Det är dock bara punkter vilket gör att de var svåra att till fullo värdera. Många av dem fodrar också en hel del ytterligare överväganden och funderande innan de kan betraktas som skarpa.Eftersom människor riskerar att drunkna varje dag bedömde vi att det var avgörande att fokusera på områden där man någorlunda snabbt kan göra skillnad.

 

För det första öka EU:s kapacitet att ta emot fler kvotflyktingar. Det skulle möjliggöra för fler att på ett säkert sätt kunna söka skydd i EU utan att vara utlämnad åt skrupelfria människosmugglare. Vi behöver inte uppfinna något nytt utan har vi sedan decennier ett väl fungerade system för vidarebosättning (kvotflyktingar i samarbete med FN:s organ UNHCR). Vi i Sverige har åtagit oss att ta emot nästan 2 000 kvotflyktingar i år. Skulle alla EU:s medlemsstater ta emot lika många flyktingar som Sverige i förhållande till deras folkmängd skulle vi inom EU kunna ta emot 100 000 inom en någorlunda snar framtid.

För det andra att se till att Sverige och övriga medlemsstater omedelbart öka kapaciteten för de gemensamma operationerna i Medelhavet för att snabbt på plats kunna rädda liv?

För det tredje är att svensk polis tillsammans med övriga EU-medlemmars polis kraftsamlar för att få fast och lagföra människosmugglare. Dessa skrupelfria människor som tjänar stora pengar och bryr sig inte om att människor dö.

När man nu ser resultatet av förhandlingarna är jag mest nöjd med att EU:s statschefer inser behovet att snabba åtgärder. En riksdagsmans politiska liv är ofta ett arbete där man inte alltid ser resultat och om man gör det är det nästan alltid långt senare. Känslan när jag gav statsministern våra inspela var annorlunda

På 20 minuters avstånd

 

Bea och jag tar t-banan till Kista en regnig och gråkall kväll i april. En resa på 20 minuter men som visar sig vara en resa till en annan värld.

Detta gjorde vi för att följa polisen i Kistas arbete. Vi möttes av Martin Marmgren och hans kollegor och som nästan all polisär verksamhet startade vi med fika. Vi fick en bild av hur deras jobb är, vilken miljö de arbetar i, men också varför det valt att arbeta som poliser. Denna typ av samtal långt borta från polischefer gav oss mycket.

Väl iförda skyddsvästar och med påslagen polisradio med hörsnäcka rullade vi ut med radiobilen och styrde mot Husby centrum.

 

Bild 1

 

Både Bea och jag har varit i dessa områden förut men vi båda slås av bristen på stadsbildning. Istället för gator och öppna torg möts vi av smala gränder och skrymslen. En miljö som passar för ljusskygga individer.

Vi kliver ur radiobilen vid Husby Torg och möts snabbt av nyfikna barn och mycket misstänksamma unga män. Vi kunde se hatet i de unga männens ögon, som främst riktade sig mot polisen, men även mot oss som representerade det svenska samhället. De tyckte vi var inkräktare och egentligen inte hade där att göra. Dessa unga män visade sig vara några av de kriminella förbilderna i området. Två av dem skulle snart avtjäna fängelsestraff. En för grovt vapenbrott och en annan för våldsamt upplopp.

Vi fortsätter vår resa och kommer till en ungdomsgård som drivs av KFUM. Normalt en ungdomsgård som är fylld av ungdomar men så inte denna kväll….varför vet ingen. Så besöken blir kort.

 

Plötsligt sprakar det till i polisradion och ledningscentralen söker patruller för ett lägenhetsbråk på Tönsbergsgatan. Anmälaren har hört skrik och dunsar från grannlägenheten där det bor en ung man och kvinna. Väl på plats kan vi konstatera att läget är lugnt men poliserna upptäcker misstänkt narkotika liggande på soffbordet. Det resulterar i förhör och husrannsakan.

 

Det är nu dags för Bea och mig att dra oss hemåt. Känslan av att vi lämnar ett skuggsamhälle är påtaglig. Ett skuggsamhälle som bara ligger 20 minuters resväg från riksdagen.

 

Bild 2

Vi kan inte längre passa i passfrågan

 

I skrivande stund är det 177 000 giltiga svenska pass på drift. Hur många som de fatco används illegalt är svårt att sia om. Människosmuggling med flyg inom EU ökar och det är främst här som passen använts. Modus Operandi- på vilket sätt brottet begås – går från falska/ förfalskad pass till look-alike pass. Och enligt Frontex, EU:s gränskontroll myndighet, missbrukas de svenska passen som look-alike mest av alla EU-pass. Det är inte bara smugglare som använder sig av dessa pass utan även kriminella och personer med terrorkoppling. Sammantaget målar sig en mycket mörk bild upp där våra svenska pass spelar huvudrollen.

Polisen prioriterar inte ärenden där människosmuggling misstänks och flera åklagarkammare väljer att inte driva ärenden mot passhandel och /eller smuggling med svenska pass. Detta har fått andra länder att tröttna på att ingripa mot missbruk av svenska pass eftersom Sverige inte bryr sig.

Passhandlarnätverken köper upp och hyr in pass från ett stort antal privatpersoner som sedan smugglarna köper upp. Leveransen sker med kurirer till ursprungs- och transitländerna. Sedan är smugglarna miljövänliga för de återtar passen under resan för att kunna återanvända dem.

Polisen har identifierat över 40 kriminella nätverk som är aktiva in passhandel och / eller smuggling med äkta svenska pass. Merparten av dessa är multikriminella alltså sysslar med andra brott också så som vapen och narkotika.

Priset för passet varierar. Det dyraste är pass på män, sedan pass på kvinnor och billigast pass på barn. Skälen är att kvinnor lite lättar kan justera sitt utseende genom antingen smink eller sjalar och barn ändra utseende under passet giltighetstid. Inköpspriset från passägaren variera från 5 000 till 25 000. Det flesta säljs för det högre beloppet.

Vi kan inte längre passa i passfrågan. Det måste ske en begränsning av hur många pass man kan få ut. Men det är också nödvändigt att man inför en 100 procent biometrisk avläsning, både vid avfärden från tredje land till Schengen som vid ankomsten. Det bör också övervägas att även göra det vid utresa från Schengen för att lättare se resmönster. Resmönster är en av de faktorer som kan avslöja terrorister.

Människosmugglare förtjänar att jagas….. även om det kostar

 

Jag har idag besökt rikskriminalen (heter antagligen inte så nu efter den nya omorganisationen) och talat om människosmuggling och den svarta marknaden med svenska pass. De började med att säga något som fick oss att lite höja på ögonbrynen….vi i Sverige borde lägga mer fokus på människosmugglarna och mindre på våra asylsökande.

Jaha och varför då?

Människosmugglarna tjänar stora pengar. Priserna för en resa varierar mellan 100 000 kronor och 300 000 kronor. Dessa smugglare, enligt polisen bedömning, smugglar in ca 60 ooo  människor per år och det är 90 % av all de som kommer till Sverige för att söka asyl. Det är naturligtvis blandade strömmar av både de som har behov skydd men också de som vill ha ett bättre liv och de som har onda avsikter.

De enstaka gånger någon av smugglarna åker fast är det oftast i samband med att en bil stoppas och polisen upptäcker 5-6 stycken som illegalt försöker ta sig in i landet. Efter som det oftast är första gången smugglaren åker fast och att det inte är så många blir det, om åtal väcks, oftast bedömt som ej grovt och med påföljder därefter.

De som åker fast är naturligtvis inte de som är huvudmännen och de som tjänar de riktigt stora pengarna. Nej de håller sig på avstånd från “resenärerna” och därmed riskerna att åka dit, men enligt polisen har de sin bas i Sverige.  Skulle man göra ett räkneexempel att snittkostnaden för en resa i smugglarnas regi kostar 100.000 kronor och att de smugglar in 40 000 människor per år hamnar slutsumman på svindlande 4 miljarder och då har jag inte tagit i.  Vi behöver inte fördjupa oss i siffror utan bara konstatera att det är en blomstrande marknad.  Polisen bedömer ofta, med alla rätt, att det är kostsamma och resurskrävande utredning. Därför  prioriteras  de inte och gör det ganska ofarligt att syssla med människosmuggling.

En tanke som slår mig efter jag lämnat polisen är att vi kanske borde ta krafttag mot huvudmännen  bakom människosmuggling och parallellt  kraftig öka antalet vidarebosatta. För med nuvarande  tillstånd är det bara de med pengar som kan komma hit och med dessa pengar gynna grova brottslingar. Vi kan aldrig dagtinga att ge människor i behov av skydd skydd. En bättre tingens ordning hade dock varit att ge de med störst behov av skydd en fristat och samtidigt rycka undan mattan för grov brottslighet. Återkommer med lite reflektioner om den svarta marknaden med svenska pass.

(s)-regeringens häxjakt på våra ungdomar

Den svenska besöksnäringen sysselsätter mer än 50 000 ungdomar. En siffra som ökat med över 10 000 (t.o.m. 2013) sedan arbetsgivaravgiften sänktes 2007. Nu vill regeringen höja den i två steg till 31,42 % och det är en fördubbling från dagens 15,49%.

Visita, besöksnäringens intresseorganisation, beräknar att den höjningen skulle innebära en ökad kostnadsbörda på nästan 1,5 miljarder för besöksnäringen. Alltså 1 500 miljoner. Räknar man på en genomsnittlig månadslön på 20 000 kr motsvarar kostnaden mer än 5 000 helårsarbeten i hela landet. Ser man på kostnadsökningen i Västra Götalands län blir den 260 miljoner som motsvarar 939 jobb.

Vi vet att det är det första jobbet som är det svårast att få och besöksnäringen är den bransch, tillsammans med handeln, som är det vanligaste första jobbet. (s) regeringen slår alltså på den svagaste gruppen på arbetsmarknaden..våra ungdomar. Varför gör man så?. Det får naturligtvis (s) regeringen svara på, men en teorin kan vara att denna grupp inte ingår i de starka LO-facken. Samtidigt som man är i stort behov av att finansiera ofinansierade vallöften

Detta var den sista sucken det gamla arbetarpartiet drog. Nu finns det bara ett arbetarparti i Sverige och det är De Nya Moderaterna.

Politik är att vilja men också våga

Jag har hela tiden i mitt yrke som polis haft rikets uppgift att se till att de som inte sköter sig och bryter mot lag hittas och lagförs. Skulle inte samhället ha en sådan funktion skulle det inte löna sig att följa lagen utan då kunde alla göra som de vill. Laglösheten skulle snabbt utbreda sig. När vi nu stiftar lagar är det viktigt att dessa följs. Detta gäller naturligtvis även Utlänningslagen.

Vi har en generös men reglerade migrationslagstiftning som sedan ett antal år prövas och bedöms i ett rättssäkert system. Det innebär att man kan lita på att ett ja innebär att personen behöver skydd och ett nej att så inte är fallet.

Det är viktigt att det är skillnad på ett ja och ett nej annars kommer trovärdigheten för hela migrationslagstiftning och prövningen att urholkas. Just nu är det extra viktigt för att vi har historiskt många som söker asyl i vårt land. De som då, efter ett nej borde ha lämnat landet, upptar ofta en plats i Migrationsverkets mottagningssystem. Det är ett av skälen till att Migrationsverket måste upphandla dyra boenden.

Utlänningslagen säger att det inte är tillåtet att befinna sig i Sverige utan tillstånd. De som inte lämnar landet bryter alltså mot lagen. På samma sätt som polisen agerar när någon annan lag bryts borde det vara helt okontroversioellt att polisen agerar här. Men det är det inte.

Så fort frågan om inre utlänningskontroll eller ett effektivare utvisningsförfarande tas upp blir frågan som glödande kål. Ingen vågar ta i den. Det är förödande och riskerar att mottagningssystem blir mindre effektivt och att den folkliga förankringen för vår generösa migrationslagstiftning undermineras.

Politiken måste ta sig i kragen och våga peka med hela handen för att polisen skall bli mer effektiv med att utvisa de som fått avslag på sin ansökan och inte frivilligt lämnar landet

Svaret är enkelt…både och

Det finns idag 50 miljoner på flykt i världen. Inte sedan andra världskriget har det varit så många. Det är mer än fem Sverige.

Det finns olika syn på hur vi skall hjälpa flyktingar. Här hos oss eller på plats i eller nära deras hemländer. Svaret är  enkelt…. både och. Ta Syrien som ett exempel. Enligt FN:s flyktingkommissarie Guterres är hjälp inne i Syrien näst intill omöjlig att ge. Det innebär att det först är möjligt att ge adekvat hjälp och skydd i Syriens närområde. Dessa länder sviktar nu under det massiva flyktingtrycket och inte minst Libanon, där var fjärde person i landet är en flykting. Libanon har signalerat att landet snart rasar samman.

Det är i detta perspektiv vi får se Sveriges och EU:s utmaning. Sverige tar ett stort ansvar, men det är inte först och främst vi som skall göra mindre ,utan fler medlemsstater som skall göra mer, Både avseende att ge skydd till dem som kommer hit, men också genom samarbete med UNHCR och erbjuda vidarebosättning.

Hade alla EU:s medlemsstater , i förhållande till sin folkmängd, tagit emot lika många flyktingar för vidarebosättning som Sverige, hade EU i ett slag kunna ta emot 100. 000 flyktingar. Sverige tar emot lite drygt 2000 per år och enligt Flyktingkommissarien är den globala kapaciteten idag ca 100.000. Det globala behovet är just nu 380.00 platser

 

När det kommer till asylsökanden har vi sedan snart 2 år en gemensam EU lagstiftning på asylområdet och medlemsstaterna har nu ett ansvar att implementera den i  sina respektive lagstiftningar Det borde innebära att länderna blir mer lika. Både avseende antal och hur prövningen görs.

Men när man tittar på utfallet i de olika medlemsstaterna kan vi ta en somalier som exempel. En somalier som söker skydd i Europa har beroende på i vilket EU-land han hamnar mellan 17-95 % chans att få skydd. Svårt att se den gemensamma lagstiftningen utifrån dessa siffror. Vi i Sverige äger inte den frågan själva utan ansvaret vilar tungt på EU-kommissionen.

 

Det ligger i EU:s intresse att öka kapaciteten både på mottagande av asylsökanden och antalet vidarebosättningar. Alternativet att enbart hjälpa på plats och samtidigt stänga våra gränser är oerhört farligt och riskabelt av två skäl. Det första är att de på många ställen är omöjligt att ge hjälp. Det andra är att eftersom många länder i närområdet redan nu på väg att kollapsa, på grund av flyktingtrycket, skulle det inte vara särskilt smart att säga till dem…. heja heja…. fortsätt ni och hjälp de som flyr, vi stänger  våra gränser.

Tar vi inte detta på allvar finns det i farans riktning att vi får en kollaps i Syriens grannländer med följd att miljoner flyktingar kommer att söka sig till oss. Ingen gränskontroll i världen skulle kunna hindra en sådan massiv flyktingvåg. Så både ur ett humant perspektiv som av ren självbevarelsedrift, bör vi inom EU hjälpa våra medmänniskor

 

 

Han stängde dörren..för evigt

Under mina 25 år i aktiv polistjänst skapade man sig rutiner. Innan nattpasset blev det en timmes sömn, efter nattpasset för lite sömn för att sedan kunna somna efter kvällspasset och när dagpasset var gjort var man halvdöd.  Ibland fick man en puss av hustrun och barnen när man halvsov eller så möttes man i dörren. Jobbet som polis är speciellt eftersom man hela tiden vandrar mellan olika världar. Det trygga hemmet och en rå, kall och ibland våldsam värld därute. Visst utsatte man sig för fara men klarade alltid upp situationerna. Man vande sig  och jag trivdes alltid med mitt jobb som polis.

Ahmed var också polis och hade säkert sina rutiner. Han arbetade dagen den sjunde januari i sitt distrikt i Paris. Ett arbetspass som antagligen började som så många andra. När och hur han sa hej till sin familj, denna dag, vet jag inte, men när han lämnade hemmet denna morgon stängde han dörren för evigt.

Hans arbete som polis var ytterst att värna demokratins lagar. Han blev kallblodigt avrättad av en terrorist och troligen insåg han i den sista skälvande sekunden är nu är hans liv slut. Han gav sitt liv för sitt land. Ahmed var muslim och en terrorist tog hans liv.

Inte minst nu efter attentatet i Paris försöker många måla bilden av onda religioner som bekämpar varandra. Detta för att det passar deras syften. Men låt oss inte luras. Det är en kamp mellan demokrati och öppenhet mot onskan i olika förklädnader.

Låt inte Ahmeds död vara förgäves utan låt honom bli en symbol för kampen mellan demokrati och terrorism.

Vila i frid Ahmed