Helvete, helvete..DÖ

Just nu pågår en debatt om Decemberöverenskommelsen (DÖ). En debatt med ett mycket högt tonläge och inslag av viss oförsonlighet. Jag tror att mycket av det beror på den besvikelse och flustration, som har sin grund både i att alliansen förlorad valet och sedan hur Löfvéns regering agerar eller inte agerar.

Jag tror att vi, för vår egen skull, bör sansa oss och nogsamt se vilka alternativ som står till buds.

När jag närmar mig DÖ brukar jag uttrycka det så här…helvete, helvete..DÖ. Med detta vill jag beskriva att DÖ verkligheten inte är ett bra alternativ utan det minst dåligt.

 

Låt oss börja med att rekapitulera vad som hände i höstas. Det största och mest avgörande var naturligtvis det dåliga valresultat som vi moderater framför allt gjorde. Det innebar att vi i alliansen blev mindre än de rödgröna och Sverigedemokraterna fortsatt behöll sin vågmästarroll.

Den praxis som gällt sedan 90-talet att man röstar på sin egen budget bröt SD emot genom att först rösta på sig egen budget och när den fallit rösta på alliansens budget. Tilläggas kan att de rödgröna och sd i några enstaka frågor redan förra mandatperioden började luckra upp denna praxis.

I anslutning till budgetomröstningen uttalade sd också att de skulle fälla varje budget/regering som inte tog hänsyn till deras migrations politik.

När Stefan Löfvén, innan budgetomröstningen, sökte stöd för sin budget påstod han att han fört samtal med alliansen. Det stämde inte utan han tog bara kontakter med 2 av allianspartierna och vi moderater var inte något av dem. Löfvens tydliga mål var att splittra alliansen. All denna turbulens avslutades med en avisering om extra val.

Det var i denna kontext som DÖ ingicks och vad var alternativen ?.

 

Ett skulle kunna vara politiskt samarbete med (s). Det hade kunna ske med hela alliansen eller delar av den.

En annan möjlighet skulle kunnat vara en blocköverskridande regering, men med stor sannolikhet utan oss moderater. I båda dessa alternativ finns uppenbara risker för en allianssplittring och det hade omöjliggjort en alliansregering för lång tid framöver. Erfarenheter från Europa visar att när partier går samman mot mitten växer ytterlighetspartierna.

Extra val skulle också kunna vara ett alternativ. All erfarenhet säger att valvindar oftast håller i sig ett bra tag efter valet och den tesen kan vi väl säga stärks av opinionsmätningarna. Det är med andra ord inte särskilt troligt att vi fått en markant förändring av det parlamentariska läget. Alltså sd fortfarande i vågmästarroll och sannolikheten att alliansen skulle bli större än det rödgröna var liten. Tilläggas kan att våra allianskompisar helt enkelt skulle ha stora ekonomiska problem att klara av ett extra val. Vilket ytterligare skulle öka risken för en spricka i alliansen.

 

Vi kunde naturligtvis valt att inte göra något utan låta omröstningarna i kammaren, i varje enskild fråga, forma Sveriges politik. Jag tror inte det blivit speciellt mycket bättre resultat än nu, men landet hade blivit helt ostyrbart för regeringen. Ett land utan styrning brukar sällan vinna framgång.

Det är också viktigt att påpeka att sd inte är ett borgerligt parti. I en rad frågor har de en klar vänsterprofil. Till exempel vill de lämna EU, är motståndare till Nato, höja bidrag med bristande finansiering och även höja arbetsgivavgiften för unga. Integrationsutmaningarna som är en av våra största samhällsutmaningar saknar de i det närmaste politik för. Deras lösningar ligger på migrationsområdet och kan uttalas ”Stäng dörren”

 

Vad gav då DÖ för möjligheter. Det ger oss tid att noggrant göra vår hemläxa på ett antal politikområden. Helt nödvändigt eftersom väljarna gjort tummen ned för vår politik. Vi behöver helt enkelt tid att vara förberedda för att vinna val. Exakt när vi är redo vet jag inte men absolut senast 2018, men jag tror inte vi kan räkna med en valvinst som innebär en majoritet, utan en alliansregering i minoritet. Då kan vi regera med stöd av DÖ. Vi kan också konstatera att Löfvén inte lyckades splittra alliansen. Vi skall vara medvetna om att det är alliansen som ställd sig bakom DÖ , inte enbart vi moderater, och att framförallt två av våra allianskamrater till varje pris ville undvika extraval.

 

Det är så här jag resonerat och försökt analysera läget och då blir DÖ det minst dåliga alternativet. Andra kan säkert resonera och analysera annorlunda, vilket jag har stor respekt för. Det jag kräver är att de som säger nej till DÖ också beskriver vad de säger ja till. Det måste vara väl underbyggt och inte bestå av fromma förhoppningar. Oberoende av eventuella åsiktsskillnader tror jag att vårt parti skulle må bra av ett lugnare samtalsklimat.