Snabbhet nödvändigt för att rädda liv

De senaste dagarnas tragedier på Medelhavet visar med full kraft att det är dags att EU bestämmer sig för en linje i asylpolitiken där människor inte tvingas riskera sina liv. Sverige men även Tyskland tar ett mycket stort ansvar, medan många övriga EU-länder tar mindre eller nästan inget ansvar. När EU-nämnden i onsdag hade samråd med statsminister Stefan Löfvén gav jag honom moderaternas syn på vilken prioritet som Sverige skulle ha på toppmötet.

 

Det var en ovanlig förhandling eftersom det saknades skriftligt underlag. Detta berodde naturligtvis på den akuta situationen. Det som fanns var EU kommissionen pressmeddelande med 10 punkter. Alla var relevanta. Det är dock bara punkter vilket gör att de var svåra att till fullo värdera. Många av dem fodrar också en hel del ytterligare överväganden och funderande innan de kan betraktas som skarpa.Eftersom människor riskerar att drunkna varje dag bedömde vi att det var avgörande att fokusera på områden där man någorlunda snabbt kan göra skillnad.

 

För det första öka EU:s kapacitet att ta emot fler kvotflyktingar. Det skulle möjliggöra för fler att på ett säkert sätt kunna söka skydd i EU utan att vara utlämnad åt skrupelfria människosmugglare. Vi behöver inte uppfinna något nytt utan har vi sedan decennier ett väl fungerade system för vidarebosättning (kvotflyktingar i samarbete med FN:s organ UNHCR). Vi i Sverige har åtagit oss att ta emot nästan 2 000 kvotflyktingar i år. Skulle alla EU:s medlemsstater ta emot lika många flyktingar som Sverige i förhållande till deras folkmängd skulle vi inom EU kunna ta emot 100 000 inom en någorlunda snar framtid.

För det andra att se till att Sverige och övriga medlemsstater omedelbart öka kapaciteten för de gemensamma operationerna i Medelhavet för att snabbt på plats kunna rädda liv?

För det tredje är att svensk polis tillsammans med övriga EU-medlemmars polis kraftsamlar för att få fast och lagföra människosmugglare. Dessa skrupelfria människor som tjänar stora pengar och bryr sig inte om att människor dö.

När man nu ser resultatet av förhandlingarna är jag mest nöjd med att EU:s statschefer inser behovet att snabba åtgärder. En riksdagsmans politiska liv är ofta ett arbete där man inte alltid ser resultat och om man gör det är det nästan alltid långt senare. Känslan när jag gav statsministern våra inspela var annorlunda