Han stängde dörren..för evigt

Under mina 25 år i aktiv polistjänst skapade man sig rutiner. Innan nattpasset blev det en timmes sömn, efter nattpasset för lite sömn för att sedan kunna somna efter kvällspasset och när dagpasset var gjort var man halvdöd.  Ibland fick man en puss av hustrun och barnen när man halvsov eller så möttes man i dörren. Jobbet som polis är speciellt eftersom man hela tiden vandrar mellan olika världar. Det trygga hemmet och en rå, kall och ibland våldsam värld därute. Visst utsatte man sig för fara men klarade alltid upp situationerna. Man vande sig  och jag trivdes alltid med mitt jobb som polis.

Ahmed var också polis och hade säkert sina rutiner. Han arbetade dagen den sjunde januari i sitt distrikt i Paris. Ett arbetspass som antagligen började som så många andra. När och hur han sa hej till sin familj, denna dag, vet jag inte, men när han lämnade hemmet denna morgon stängde han dörren för evigt.

Hans arbete som polis var ytterst att värna demokratins lagar. Han blev kallblodigt avrättad av en terrorist och troligen insåg han i den sista skälvande sekunden är nu är hans liv slut. Han gav sitt liv för sitt land. Ahmed var muslim och en terrorist tog hans liv.

Inte minst nu efter attentatet i Paris försöker många måla bilden av onda religioner som bekämpar varandra. Detta för att det passar deras syften. Men låt oss inte luras. Det är en kamp mellan demokrati och öppenhet mot onskan i olika förklädnader.

Låt inte Ahmeds död vara förgäves utan låt honom bli en symbol för kampen mellan demokrati och terrorism.

Vila i frid Ahmed