Sveriges behov av moderaterna och moderaternas behov av hemläxa

 

Då har jag åter kommit hem från Stockholm. Jag skulle inte tala sant om jag sa att det känns som vanligt. Vi som sysslar med politik är människor som drivs av idéer men som långt ifrån saknar känslor. Den tuffa process som nominering, valrörelse och val innebär tär på krafterna. Normalt händer det vart fjärde år och nu helt plötsligt påbörjas den processen efter knappt tre månader. Det är en stor omställning och blandade känslor. Vi är alla trötta efter ett intensivt valår men samtidigt känner nog de flesta av oss stor kamplusta inför chansen att åter få möta väljarna och berätta varför en Alliansregering är bättre för Sverige.

 

Jag engagerade mig politiskt för att jag tror på människan och hennes kraft att under frihet skapa ett gott och bra liv för sig och för andra. Jag vill kämpa för ett samhälle som har tillräckliga resurser för att stödja dem av oss som tillfälligt eller permanent behöver stöd och hjälp. För att vi skall lyckas med det fordras frihet under ansvar. Ett samhälle där vi kan göra våra egna val och också ta konsekvenserna av de valen. Ansvarstagande, flit och hederlighet måste löna sig. Den som håller sig på rätt sida lagen, studerar och arbetar måste få utdelning. Synen att varje människa är en tillgång måste råda.

 

Detta är min och den moderata bottenplattan som måste genomsyra varje del av politiken. Men för att kunna gå från idé till realitet krävs förmåga att regera. Vår nuvarande regering har visat sig sakna både regeringsduglighet och en grundläggande idé och drivkraft, förutom den att de vill ha makten. Det är detta valet kommer att handla om. Vem har förmågan att styra landet? Mitt svar är solklart; en moderatledd alliansregering.

 

Men har vi moderater ingen hemläxa att göra. Jo, det har vi, inte minst på integrationsområdet. Ett område som SD framgångsrikt inmutat. Detta har de lyckats med utan ha en enda idé om hur, förutom det ständigt uttalade svaret ”stäng dörren”. Varför har de då varit framgångsrika? Det mest uppenbara är att de har ett mycket förenklat och helt orealistiskt svar på de samhällsproblem, verkliga eller overkliga, som människor upplever. Vi andra partier har under lång tid inte klarat att närma oss frågan eller formulera ett bra svar. Den (socialdemokratiska) inställningen att de som kommer till vårt land är offer som det är synd om har fått råda alldeles för länge. De handlingskraftiga och drivna människor som sökt sig till vårt land för att komma undan krig och skapa sig ett bättre liv har mötts av en tyck-synd-om-mentalitet som är förödande och passiviserande. Alltför länge har fokus varit på vilket bidrag de som kommer kan få. När alliansregeringen tillträdde började vi istället fråga; vad kan du jobba med, vad kan du bidra med?

 

Låt oss bena lite i detta. Vi moderater tror på människan, dess förmåga och att varje människa är en tillgång. Med dessa grundvärderingar skall vi närma oss de samhällsproblem som är förknippade med att många kommer till vårt land och skall bli en del av vårt samhälle. Utifrån vår ideologiska grund kan därmed svaret inte bli stäng dörren. Alltså har vi en hemläxa att göra på detta område.

 

Vi måste kunna ge svar på hur vi löser bostadsbristen.? Vi måste kunna ge svar på hur kommunerna får förutsättningar att bättre kunna ta emot våra nyanlända? Vi måste kunna ge svar på hur vi fortare får dessa människor i arbete? Vi måste också svara på hur vi hanterar när våra nyanlända missbrukar vår gästfrihet genom att gravt bryta mot svensk lag?

 

Min slutsats blir att vi nu kraftsamlar för att sätta förmåga att regera landet i fokus i valrörelsen. Men att vi parallellt påbörjar vår hemläxa utifrån tron på människans förmåga och att varje individ är en tillgång.