Inte en hundring utan trettontusen

Nu har alliansregeringen lagt sin budget och det har skapat debatt. Inte minst den fortsatta sänkningen på arbete. Sedan 2006 har skatten på arbete sänkts så att 90 % av de som jobbar har minst en extra månadslön om året. Vilken avtalsrörelse har givit ett sådant resultat?

Men nu tycker människorna att det räcker. I spetsen för detta går ”medelklass” upproret. När man närmare tittar på vilka människor som står bakom det ser jag bara vänster- eller till och med vänstervänster människor. Naturligtvis är åsikten fri, men det är alltid bra att veta vem avsändaren är. Har inte sett representanter från de som verkligen har små ekonomiska marginaler och nu fått näsan lite ovan för vattnet, med hjälp av den ”extra” månadslönen, stå i de främre leden och låter slagorden skalla.

Låt oss bena ut detta. Sverige är fortfarande ett av de länder som beskattar arbete högst. Vilket borde i säg tala för en sänkning. Skälet att fortsätta sänka skatten är naturligtvis att varje enskild löntagare får mer i plånboken. Men det får till följd att drivkraften till att jobba ökar och ger mer pengar i plånboken som ökar konsumtionen och som i sin tur skapar jobb. Under den förra djupa lågkonjunkturen på nittiotalet gjorde den s-märka regeringen samma sak för att öka konsumtionen. Så det riktigt tunga argumentet för ytterligare skattesänkning på arbete är inte den senaste hundralappen utan de trettontusen nya jobb som skapas. Beräkningarna stöds av både Konjukturinstitutet och Riksrevsionen.

Ett annat argument mot ytterligare skattesänkning på arbete brukar vara att pengarna istället skulle gå till välfärden. Då gör man det tanktefelet att om man beskattar varje hundralapp mer blir det mer pengar i stats- och kommunkassan och glömmer att det är mer avgörande att ha fler hundralappar att beskatta. Eftersom skattesänkningen  även denna gång riktar sig mot låg-och medelinkomsttagare, som är den verkliga skattebasen för kommun och landsting, genererar det direkt pengar in i den svenska välfärden.

Så nästan gång du möter åsikten vid fikabordet att någon säger nej till hundralappen så bör du ställa motfrågan om han eller hon också säger nej till trettontusen nya jobb

 

Kommentera