Bland rök och sten

Sedan några månader har jag kontakt med en poliskollega i Stockholms västra förorter. Vi har fört samtal om den problematik som finns där bestående av hög arbetslöshet, dåliga skolresultat och inte minst hög kriminalitet. Vi bestämde för några veckor sedan att jag skulle följa med honom och några andra polisen på kvällen den 22 maj. Alltså innan det riktigt brände till i, framför allt, Husby.

Så igår kväll tog jag mig ut till Västerorts polisstation i Solna. Där möttes jag av flera poliser i områdets spaningsgrupp. Vi blev sittande en stund och samtalade om de senaste dagarna händelser. De berättade om den påfrestning det innebär att jobba i dessa våldsamma situationer och det blir inte bättre av medias något skeva rapportering. Jag blir lika positivt förvånad varje gång med att det tar inte många minuter förrän det känns som man är en i gänget och det blir full fart på polissnacket. Det är kanske inte så konstigt för de vet att jag vet hur det kan vara där ute. I bjär kontrast till media rapporteringen hade det levererats 3 stora tårtor till polisen av en privat person som tack för väl utfört arbete. På känt polismanér försvann de snabb i konstaplarna magar.

Snart blev det dags för utsätttning. Utsättning är då chefen, i detta fall polisinsatschefen tillika kommissarie, började redogöra för vad som hänt föregående natt, vilka tips underättelsetjänsten vaskat fram, briefade också om kvällens stora fotbollskommendering på Friends Arena på grund av matchen AIK och Djurgården och slutligen beskrev kvällens taktik och arbetsuppgifter. Jag framförde en hälsning till kollegorna från vår justitieminister, vilket blev väldigt uppskattat. Jag undrar hur många utsättningar jag har varit på under mina drygt 24 aktiva polisår.

Efter att ha satt på oss skyddsvästarna åkte jag och de två spanarna ut. Vi åkte genom Tensta, Rinkeby, Hjulsta, Akalla, Husby och Kista. Där de beskrev att under de senaste åren har de fått lägga om sitt arbetssätt. På nästan alla uppdrag behövs det två patruller eftersom helt plötsligt kan det dyka upp aggressiva gäng som är beredda att använda våld både på poliser och fordon. Vissa gånger väljer man medvetet att inte ingripa vid lindrigare brott om det på grund av tid och plats kan befaras att poliserna kan hamnade i farliga situationen. De utsätts också för bakhåll. Någon ringer och anmäler att något har hänt och när polis kommer på plats anfalls de. De beskrev alltså för mig en arbetssituation där våld, farligt våld kan slå ned som en blixt från klar himmel. På deras tonläget och ordval förstod jag att det var vardagsmat för dem.

När kvällen fortfarande var ung klev vi ur bilen vid Husby Torg och tillbringande en dryg timme med att samtal med människor. Kollegorna var väl kända av dessa goda krafter. Människor som fördömer våldet och förstörelsen. De vill ha lugn och ro i sitt bostadsområde. Bilden av en mindre klick, en del utifrån, unga arga män träder fram som de som är motorn i upploppen. De känner att ingen lyssnar på dem och genom sina handlingar blir de någon. Det tar de som intäkt för rätten att begå kriminella handlingar. En rätt som de inte har och därför måste de gripas och lagföras. Det är också polisen mycket tydliga fokus.

När klockan passerat tjugotvå kastas den första stenen bara sjuttiofem meter från där vi står och samtalar. På några minuter har det samlat 30-40 ungdomar i mörka kläder. Det är igång. Vi lämnar torget och övergår i spaning från bilen. Alla dessa områden har väldigt många gångbroar över vägarna, och från dessa kastar de stenar på förbipasserande bilar. Inte vilka stenar som helst utan gatstenar. Ni kan ju föreställa er en bil som kommer i femtio kilometer i timmen och får en gatsten i framrutan…totalt livsfarligt. Mörkret faller och oron ökar..fler ungdomar ansluter och så plötligt börja de röra på sig i mindre gäng, många med rånarluvor på. Det dröjer inte länge förrän den första bilen börjar brinna. Polis arbetar efter den uppgjorda taktiken. Spaningen och när det bedöms nödvändigt kör de fram, flera enheter tillsammans. Genomför uppgiften och sedan drar sig tillbaka. Ett sätt att effektivt kraftsamla samtidigt som man minimerar exponering.

Efter ytterligare ett par timmar är det dags för vår patrull att sluta och vi åker mot polisstationen. Efter ett par hundra meter sänker sig lugnet och man undrar om man drömt. För mig har ännu en kväll som ”polis” lagts till handlingarna men jag har fått två nya och goda vänner.

Väl hemma blir jag sittande och försöker att sammanfatta mina intryck. De förhållandvis fåtalet kriminella ungdomarna måste effektivt lagföras och då krävs stora polisiära resurser. Det långsiktigt kontakt- och förtroendeskapande arbete är närpolisen bäst lämpade att utföra. Naturligtvis tillsammans med de goda krafterna i områdena. Det är faktiskt den stora majoritet. Det finns hopp och med det på näthinnar gör jag sällskap med John Blund.

Kommentera