Rivstart på det nya året..allt från förtvivlan till värme

Vill börja med att önska alla en god fortsättning. Mitt politiska arbete drog ingång ordentligt när jag i januari tillsammans med några kollegor i Europarådet besökte Grekland under tre intensiva dagar. Vår uppgift var att besöka och se hur förhållandena för flyktingar var i landet. Ett land som har en stor inströmning av människor som försöka få ett bättre liv men också de som flyr för sina liv. Grekland har tyvärr en dålig tradition av att, för dessa grupper, inte alltid sätta de mänskliga rättigheterna i första rummet. Kombinationen av denna tradition, stort antal flyktingar och Greklands otroligt dåliga ekonomi väcker naturligtvis oro.

Jag har tidigaren besök Grekland och kunde då till min fasa se hur fruktansvärt illa människor behandlades inlåsta i fängelseliknade byggnader under vidriga förhållanden och detta under lång tid. Ibland över ett år. Eftersom Grekland nu får hjälp av EU medel för att förbättra sitt flyktingmottagande var vi intresserade av om det skett några förbättringar. Sedan jag förra gången besökte landet för snart två år sedan kan man konstatera att framstegen är små…. mycket små. Den mest påtagliga förbättringen är att landets ledande politiker och tjänstemän intagit en mer positiv attityd och vilja att göra det bättre för flyktingarna. Men från ord till handling är steget långt och smärtsamt.

En av de största bristerna är deras förmåga att bland alla migranter skilja ut de som kommer som ekonomiska flyktingar och de som flyr för sina liv. I den sistnämnda gruppen finns många från Syrien. Tyvärr behandlas de flesta som ekonomiska flyktingar helt i strid med Genenve- och Europakonvention. Konventioner som ger människor en rättighet att få sin rätt till skydd prövad.

Jag landade i Athen för att sedan flyga till Evros området i östra Grekland. Evros är den flod som skiljer Grekland från Turkiet och samtidigt här utgör EU:s yttre gräns. Här är det också viktigt att veta att dessa två länder inte är världens bästa vänner och att den turkiska militären och gränspolisen inte gör mycket för att hindra flyktingarna att passera in i Grekland.

Förra gången jag var här besökte jag flyktingförvaret i Fylakio. Där rådde då  fruktansvärda förhållanden. 30 kvm stora celler fyllda med människor, brist på mat, dåligt med värme och vatten, ingen möjlighet att kontakt omvärlden och bara någon gång i veckan fick de komma ut i friska luften. Under dessa förhållande bevakades de av inte allt för vänliga polismän. Då vet vi också att dessa förvar alltid frächas upp inför våra besök. Det är normalt alltså ännu värre. Jag kunde dock konstater att det blivit något bättre. Nu var det lite renoverat och det var inte fullt så många människor i cellerna och hör och häpna… det fanns sängar nu. Men förbättringarna var marginella. Fortfarande är det fruktansvärt för de människor som förvaras här. Det som sätter djupast spår under dessa besök är alla det uppgivna och tomma blickar som möter en.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med detta på näthinnan återvände vi dagen efter till Athen.

Här stod ytterligare ett besök av ett flyktingförvar på dagordning. Det var beläget i central Athen på de översta våningarna på Petrou Ralli polisstation. Här förväntade vi oss inte det som mötte oss. Förvaret påminde om ett mycket, mycket slitet fängelse. På rastgården på taket möttes vi av ett 40-tal kvinnor mellan 20 och 35 år. De var smutsiga, hungriga och förtvivlade. De beskrev gråtande hur de under månader varit inlåsta i denna miljö med nästan inga möjlighet att tvätta sig, samma kläder på sig hela tiden och utan kontakt med omvärlden. Deras familjer hemma hade ingen aning om var de var eller om de ens levde.

Den unga syriska kvinnan med stora bruna ögon och tårarna rullande utför kinderna sammanfattade deras situation med orden ” jag vill hellre dö i Syrien än vara här i ytterligare månader” Chockade lämnade vi alla dessa gråtande kvinnor. Detta i en medlemstat i EU.

Den här typen av besök kombineras med kontakter på hög politisk och tjänstemanna nivå. Europarådets president, Mr Jean-Claude Mignon, hade nu anslutit sig till vår delegation. Vi fick under besöket i Athen möjlighet att framför vår upplevelse och uppfattning av förvaret i Petrou Ralli till Greklands president, premiärminster och migrationsminister. Grekland är väldigt känsligt för kritik eftersom EU  tillför mycket pengar till landet för att förbättra situationen på migrationsområde. Dessa pengar vill man av naturliga skäl inte vill vara utan.

Så innan vi lämnade Grekland meddelade regeringen att innan mars utgång i år skulle de stänga förvaret på Petrou Ralli. Vi åkte hemåt med en varm känsla av att vi åtminstone dragit vårt strå till stacken för att hjälpa dessa förtvivlade och gråtande kvinnor på ett tak på en polisstation i Athen.

Ibland kan man som politiker göra skillnad…detta år startade bra

 

 

 

Kommentera