Polisen viktig för dalslänningen

Leif GW Person har i en debattartikel framfört att det måste byggas en lokal polisorganisation för att svensk polis skall bli mer effektiv. Han har både rätt och fel. Att ta sig tillbaka till den kommunala polistiden före 1965, och som krydda på moset, med en lokal kommunal sheriff kommer att skjuta både samverkan och behov av specialkompetens i sank.

Eftersom brottsligheten är gränslös, både vad avser nations-, myndighets- och kommungränser, måste polisen snabbt och effektiv kunna leda och kraftsamla polisresurser utan att hindras av administrativa gränser. Detta var ett av skälen till att en statlig utredning föreslog att det skall införas EN polismyndighet för hela Sverige. Det tycker jag är bra. Utredning pekade också på att det är viktigt med lokal förankring. Lokal förankring kan vara mycket. Många i den politiska världen tänker på bra samverkan mellan polismyndigheten och kommunen. Det är viktigt att det fungerar, men den lokala förankringen ur ett polisiärt perspektiv är snarare en god personkännedom i närområdet.

Jag började inom polisen för drygt 36 år sedan och innan jag blev tjänstledig för politiska heltidsuppdrag hade jag lagt 25 års polisiär erfarenhet bakom mig. Min erfarenhet är att polisarbetet blir mindre effektivt utan
personkännedom. Otaliga är de exempel på hur brott har lösts vid utsättningen (starten på varje polisärt arbetspass), när någon polis bara på ett vagt signalement kunna tipsa om tänkbara namn på gärningsmännen. Eller ynglingens vetskap att han nyss sågs av en polis som vet vem han är och därför krossas inte rutan. Eller medborgaren som ringde och tipsade ”sin” polis. En kontakt är så mycket lättare att ta om man känner en polis.

Den lokala förankringen gör att det framförallt är lättare att lösa den s.k. vardagsbrottligheten eller mängdbrotten. Märkliga benämningar kan tyckas, men det är brott som vanliga människor vanligast utsätts för. När jag nu samtalar med mina kollegor så säger de samma sak. Personkännedom är a och o. För att få den måste polisen leva och vara verksam på alla geografiska delar av området man ansvarar för. Här
finns naturligtvis en balans mellan resurser, effektivitet och närhet. Det är dock nästan en naturkraft i förändring att resurserna styrs till närheten av högre chefer och mot större orter. Ibland gäller det Trestad kontra Göteborg eller så kan det gälla Trestad kontra Dalsland och norra Bohuslän

Det är i detta perspektiv man skall se den nu uppkomna debatten om polissituationen i Dalsland. Skall dalslänningarna ha tillgång till en bra polisiär verksamhet kan man inte ta bort den lokala förankringen. Detta gäller både yttre tjänst och utredningstjänst. Exakt hur den skall utformas kan man däremot resonera om. Det är nödvändigt att dalslänningarna känner förtroende för polisen och man upplever att man har ”sin” polis. Liknande utveckling har vi sett på sjukvårdens område, där specialist funktioner under många år ”åt upp” primärvården, men där nu utvecklingen långsamt går mot en bättre fungerande primärvård nära medborgarna.

Sedan måste också politiken ha en viss självrannsakan. I vår iver att kunna mäta resultat tenderar vi att mäta det som är lättast, inte sällan s.k. pinnar (böter/rapporter). Det man mäter styr alltid en verksamhet. Arbetet
med att få tag på tjuvarna som gjorde inbrott hos änkan Selma i Ärtemark kan ta lite tid och många moment är svåra att mäta, men det arbetet är inte mindre viktigt för det. Människor i vårt land, och Dalsland är en del av det, har rätt att känna sig trygga. Trygg blir man först när man upplever sig trygg. En viktig polisiär uppgift är att öka människors upplevda trygghet. Den upplevda tryggheten kan vi poliser, med vår yrkeskompetens ibland vifta bort med att vi poliser vet vad som är bäst. Men en bra myndighetsverksamhet måste kombinera
den professionella med medborgarnas upplevda.

En kommentar för “Polisen viktig för dalslänningen

  1. Kul att du engagerar dig i polisfrågan! Jag håller absolut med dig om att person och lokalkännedom är en framgångsfaktor för att klara upp brott i det lilla samhället men de gamla metoderna i närpolisarbetet räcker inte till idag utan måste kompletteras med nya arbetssätt. Detta beror på att samhällsbilden, men framförallt på att brottsligheten har förändrats radikalt på de här 21 åren som jag varit polis. Människors ökade rörlighet över gränserna och brott som kan följa på det, som du själv är inne på, kräver polisarbete av ett annat slag tex.med en annan teknik/resurs än vad man oftast kan uppbringa på småställen. Att vara polis på en liten polisstation idag innebär ofta sämre möjligheter när det handlar om utrustning, teknik, utbildning samt expertresurser i övrigt. I gengäld så finns det både en genuin ansvarskänsla för området förutom ovan nämnda person och lokalkännedom. Frågan är därför komplex. Jag anser att medborgare och politiker borde bli bättre upplysta om hur det verkligen förhåller sig med polisarbetet på polisstationerna så att man bättre vet VAD det är man försvarar och VAD det är man vill ha i fortsättningen.

Kommentera