Några tankar från en bänk i kammaren

Som vanligt när höstterminen närmar sig sitt slut sker det i hög hastighet och högt tempo. Allt måste vara klart till juletid och den 1 januari när budgeten börjar gälla.

I vårt utskott, socialförsäkringsutskottet, hade vi förra veckan vår migrationsdebatten. På migrationens område finns en stabil majoritet där alliansen och miljöpartiet samarbetar. I migrationsfrågor har vi en ovanlig tyst socialdemokrati och två ytterlighetspartier, vänsterpartiet och sverigedemokraterna.

Skall jag lite rajera om ytterlighetspartierna säger det ena… in med alla och det andrar…. ut med alla. Jag kan dock inte låta bli att lite kommentera sverigedemokraternas budget. De gör på migrationsområdet i princip alla sina kostnadsminskningar. Orealistiska och osmakliga. Orealistisk för att besparingarna sker alldeles för snabbt på områden där det tar tid att sänka kostnaderna. Vi har nämligen 35 000 människor i Migrationsverkets mottagningssystem. Människor som skall få sin sak prövad och under den tiden får de en lite peng att leva på och alla dessa människor kan man inte trolla bort genom att skriva några siffror på ett papper. Det osmakliga består av att man utan att blinka bryter mot internationella konventionen som Sverige förbundit sig att följa, Konventioner som Genevékonventionen, FN:s konvention om rätt till familjeåterförening och Europa konvention om de mänskliga rätttigheterna. Dessa konventioner är till för att skydda människor som riskerar att förföljas, torteras, dödas eller rätten till att familjen skall kunna leva tillsammans.

Ikväll är det dags debattera utskottets övriga ansvarsområden…sjukförsäkring, pensioner och familjepolitiken. Just nu står slaget om sjukförsäkringen, den nödvändigaste av alla reformer som allliansregeringen genomfört. Det hindrar inte oppositionen att fortsätter sina rallarsvingar som till nästan alla delar saknar grund eller är starkt överdrivna. Om man läser socialdemokraternas budget lite närmare ser man att de har accepterat i princip alla de förändringar som alliansen genomfört. Men då måste man läsa för att om man bara lyssnar på socialdemokraternas Eneroth hörs inget av det.

Nu stiger vår socialförsäkringsminister upp i talarstolen. På sitt skickliga och väl genomtänkta sätt tonar några punkter fram–ju fler som arbetar ju stabilare blir sjukförsäkringens existens–försäkringen gäller inkomstbortfall vid nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom–viktigt för framgång är hur motiverad den enskilde är–minskningen av långtidssjukskrivna är avgörande för färre förtidspensionärer–Försäkringskassan är en av Sveriges bästa myndigheter med många mycket duktiga medarbetare–framtiden kommer att innebära många och svåra avväganden–vi måste fortsätta att bryta våra olika åsikter men med respekt och inte måla diaboliska bilder av meningsmotståndarens ståndpunkter. Ulf Kristersson är en mycket skicklig minister och det är tur för oss för hans ansvarområde är kärnan i vår välfärd.

 

Jag kan slutligen konstatera att kvällen kommer att bli lång för debatten om både pensionerna och familjepolitiken återstår. Frågan är om vi inte hinner nå pensionåldern innan vi är klara.

 

Kommentera