Dra ditt strå till stacken för demokratin…det är din skyldighet.

Sitter på mitt hotelrum i Strasbourg och utanför är det sommaren. Tänker på gårdagen och de oerhörda kontraster som Europarådet ibland bjuder på.

Igår eftermiddag var Ukranias utrikesminister, Kostyantyn Gryshchenko, i Europarådet och talade och svarade på frågor om det demokratiska tillståndet i Ukrania. Naturligtvis beskrev han en positiv utveckling och framförde med emfas hur viktigt mänskliga rättigheter är. Men vi alla vet att den förre kvinnlige premiärministern, Tymoshenko, sitter fängslad och dom skall falla den 11 oktober. Tymoshenko är en mycket kompetent politiker och utgör i den egenskapen ett hot mot den sittande premiärministern. Du har säker sett en bild på en vacker kvinna med sina flätor uppsatta…..det är hon.

Vad den sittande regimen gör är att Tymoshenko och två av hennes ministrar anklagas för ett antal, lite ospecifierade brott kryddade med anklagelser om  korruption och maktmissbruk. Vi fick igår en dragning av en dansk jurist som noga följt rättegången. Hans berättade att det saknades reela bevis och att försvaret inte gavs några möjlighet att göra ett bra jobb. Han slutsats var att det var en politisk fars för att sopa Tymoshenko av den politiska arenan och han var också mycket tydlig med att ingen av de anklagade gjort något för egen vinning.

När den Ukranska utrikesminister fick frågor om henne svarade han utan att rodna att processen var rättsäker och att han naturligtvis inte kunde kommentera ett enskilt ärende eftersom domstolen är suvuränt……blää tänkte jag då.

Så långt var det som många andra vittnesmål i Europarådet. Skrämmande men ändå lite abstrakt. Det abstrakta försvann i samma sekund som Tymoshenkos dotter, Yevgeniya Carr , livs levande, dök upp på vår partigruppsmöte. Tymoshenko tillhör nämligen vår partigrupp. När dotter, inte helt olik sin mor, lågmält och känslosamt berättade hur det var att sitta bredvid sin mor varje rättegångsdag, se på den fars som utspelades i domstolens namn och den förtvivlan hon då kände lämnade ingen i salen oberörd. Tymoshenko i egen hög person klev på något sätt in i rummet. Hon var nu inte bara premiärminister utan även mor. Det var inte utan att man blev lite tjock i halsen.

Tänker man efter lite är det naturligtvis så att det finns en människa bakom varje namn som förföljs för sina åsikter och bakom varje namn även nära och kära. Ja det är klart att man visste, men det blev så tydligt igår.

Efteråt förde vi en diskussion om vad man kan göra för att hjälpa. Vi som sitter i 47 länders olika parlament kommer naturligtvis försöka dra vårt strå till stacken. Men jag vill uppmana dig att när du hör på nyheterna eller läser i tidningen om  mamma Tymoshenko från Ukrania stanna då upp och ta till dig av vad du får veta. Vet man glömmer man inte och Tymoshenko får inte glömmas. För då har demokratin förlorat ännu ett slag

Kommentera