Det finns framtidstro i Norrlands inland

Igår, tisdag, startade vi från Kiruna. Vädret var grått och termometer stod på 9 grader. Vi styrde kosan mot Gällivare. Både Kiruna och Gällivare domineras av gruvan. I Kiruna måste staden flyttas och i Gällivare är snart Malmberget, som boplats, på väg att utrymmas. En annan sak som dessa städer har gemensamt är bostadsbristen. Gruvorna går bra och behovet att arbetskraft är stort. Men om man bara tittar tillbaka ett tiotal år stod det en massa  lägenheter tomma vilket gjorde att man rev bostäder. Bostäder som man nu så väl behöver.  Ja vad mer att säga om det.

I Gällivare besökte vi Försäkringskassan. Det var ett givande besök och medarbetarna beskrev sin arbetssituation på ett positivt sätt. Jag och min kollega, Lars- Arne Staxäng, passade också på att besöka polisen. Lars-Arnes son har precis börjat jobba där. För mig kändes det bra att för en kort stund insupa en hemvan miljö. När vi samtalade med poliserna var man lite orolig för  bemaningssituationen.  Problemet är att för de äldre kollegorna börjar det bli tungt att jobba skift. Alternativa arbetsuppgifter finns inte utan då måste de flytta till Luleå. De yngre kommer inte från trakten och så fort tillfälle ges söker de sig ifrån Gällivare. Humöret var det dock inga problem med.

Efter det besöket fortsatte vi mot Jokkmokk. Under färden sprack molnen upp och solen visade sig. Det vackra och storslagna landskapen visade sig från sin bästa sida. Vid Porjus stannade vi och tittade på dammen och kraftverket..imponernade.  Kraftverket byggdes 1910 bara fyra år efter att kraftverket i Trollhättan byggts. När vi sedan fortsatte längs Luleå älv körde vi förbi ytterligare två kraftverk innan vi kom in i centralorten Jokkmokk. Jokkmokks kommun är lika stor som Skåne,Halland och Blekinge tillsammans och det bor 5000 männiksor i kommunen. Man kan ana andra förutsättningar här. Vårt stopp här gällde Arbetsförmedlingen som gav oss god information bl.a. att Jokkmokk har ett av Sveriges lägsta sjuktal. 2003 låg man bland de högsta.

På vår väg mot Arvidsjaur, bara någon mil söder om Jokkmokk, passerade vi polcirkeln. Vi hade  kört över 25 mil från Kiruna och då inser man att Kiruna ligger långt norrut. Kvällen tillbringade vi med trevliga och glada partikamraten i Arvidsjaur.

Idag har vi gjort verksamhetsbesök i Storuman och Vilhelmina. Det är värt att nämnda det fina arbetet man gör i Vilhelmina för flyktingar som kommunen tar emot. Naturligtvis fanns det några eldsjälar bakom den kommunala anställningen.

Dagen sista etapp gick mot Dorotea och precis efter Husvagnstillverkaren Polar svängde vi in till hotellet, där vi skall tillbringa vår sista turnénatt. Vi skall bl.a. träffa det moderata landstingsrådet i Västerbotten, Nicklas Sandström.

Även om resan inte är slut ännu kan jag konstatera att det finns framtidstro i Norrlandsinland inte minst p.g.a  gruvdriften. Men avstånden och bristen på bostäder är utmaningar.  Det man får på köpet när man är här är det fantastiskt djärva och vackra landskapet.

Kommentera