Och så blev det politiskt sommarlov till sist

 

Nu sitter jag på Gotlandsfärjan på väg hem efter Almedalsveckan. Långsamt försvinner Visby i soldiset och några rader bakom mig sitter kristdemokraternas ledare Göran Hägglund. Jag hann växla några ord med denne otroligt trevlige och jordnära person, som jag hoppas kan lyfta sitt parti över fyra procentspärren.

Behovet av ledighet känns tydligt , men innan jag glider in i sommardvala tänkte jag göra några reflektioner.

Om vi börjar med de sista turbulenta händelserna i riksdagen….utskottsinitiativet från s, sd, v och mp angående sjukförsäkringen. Jag tycker det är viktigt att man sätter in det i sitt sammanhang.

När vi 2006 tog över regeringsmakten var sjukförsäkringen i fritt fall. 560.000 människor var förtidspensionerade och 200.000 långtidssjukskrivna. De var satta på undantag, hjälpligt försörjade men utan hjälp att kunna bryta sitt utanförskap och dömda till ett liv med små ekonomiska marginaler. Detta mönster har alliansregeringer nu brutit och nu har vi halverat antalet långtidssjukskrivningar och 100.000 färre är förtidspensionerade. Eftersom alla större reformer behöver lite justeringar har vår sjukförsäkringsminister Ulf Kristersson påbörjat en översyn av sjukförsäkringsreformen och just nu har precis remisstiden för departementsskrivelse avslutats. I hösten budget proposition har förändringar aviserats. Det är i detta läge oppositionen gör sitt utskottsinitiativ och som kokade ned till sverigedemokraternas tvåpunktsförslag. Punkter som redan är under belysning i regeringens översynsarbete. Snacka om att slå in öppna dörrar.  Var det då så farligt med detta utskottsinitativ?

Det första och allvarligaste var att socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet lierade sig med sverigedemokraterna och stödde deras förslag. Något som Håkan Juholt dyrt och heligt lovade aldrig skulle ske bara några dagar tidigare i riksdagens talarstol. Det andra som är allvarligt är att den tredje punkten som de rödgröna ville ha med, men inte fick, var att återgå till en sjukförsäkring utan bortre tidsgräns. En bortre tidsgräns var den åtgärden som den socialdemokratiska utredaren, Anna Hedborg, ansåg vara den absolut viktigaste. Även om punkten med att ta bort tidsgränsen inte togs med fortsatte de rödgröna att argumentera som om den hade varit med. Alltså vilseledde man det svenska folket, vilket i och för sig inte är ovanligt, men nu vilseleddes utsatta grupper som långtidssjukskrivna och förtidspensionerade.

Den andra reflektionen är angående Fredriks tal i Almedalen i måndags. Många tyckte det var lite lamt och saknade dagsaktuella spetsfyndigheter. Men det var just avsaknaden av det som gjorde talet bra och det Fredrik sa länder till eftertanke. Fredriks poäng var att de framtida utmaningar som världen och Sverige står inför måste upp på den politiska agendan nu för att politiska nödvändiga beslut skall kunna tas i god tid. Annars kan det vara för sent. Allt pekar nämligen på att världen kommer att få en allt större befolkning som lever allt längre och vill vi ha hållbara välfärdsysten så går det inte att trampa på i gamla fotspår.

 

Den sista reflektionen hämtar jag i mitt historiska intresse. På  gymnasiet handlade mitt  specialarbete om ”Hitler före 1939”. Skall man kort beskriva hans politik och väg till makten kan det beskriva så här: Utse en syndabock, i nazismens fall judarna, och skyll allt på dem. Börja med att vända dig till människor i utanförskap inte sällan arbetslösa och lågutbildade. Säg att det var bättre förr och skyll dagens alla problem på syndabocken. Visst känns det unket och det gjorde det extra skönt att känna den friska havsbrisen när vi lämnade Visby. Riksdagens nya parti hade nämligen sin dag då.

Nu närmar vi oss Oskarshamn och sommarledighet och jag vill önska er alla en trevlig sommar.

P.S. Oskarshamn är lika spännande som dess son, Håkan Juholt

Kommentera